Det finns fler olika sätt

Mirre - Sweetwords5 kommentarer

Endorfiner vid löpning och promenader

Numera får jag inte vara ensam alla gånger sedan hon fick nya cykeln. Hon vill följa med mig då jag är ute på mina powerwalks och visst det fungerar ju. När hon kommit för långt bort så vänder hon och cyklar tillbaks mot mig igen. I bland är hon lite rackig och cyklar för långt, men tror hon förstått det nu att man inte får göra så.

Visste ni att den kognitiva förmågan och humöret förbättras av powerwalks och promenader. Man får förmågan att andas ut och ta vara på den effekt som promenaden ger dig. Det är samma effekt som ett yogapass ger dig. Kroppens nervsystem hjälper dig att slappna av och då kommer man också tillfälligt åt ångesten just under promenaden. Man behöver inte träna i flera timmar för att förbättra sin livssituation, det kan räcka med 10-15 minuter. En promenad kan hjälpa dig att få mer lugn och ro, bättre sömn och även lättare till att hantera din stress.

Det finns olika sätt att hantera sin livssituation

Alla kan inte gå ut och gå eller röra på sig och då kan man hitta sina sätt till att hitta sitt intre lugn. Det finns så mycket man kan göra om man bara tänker efter. Det finns hemmapass man kan göra hemma. Jag har träningsböcker och jag har gjort flera träningspass från boken som är 15 minuters pass och jag har blivit helt slut av dem. Det finns även yogapass och träningspass på Youtube som man kan göra för att finna sitt inre lugn.

Det behöver inte handla om motion allt heller. För mig kan jag må bra för stunden över att lyssna på musik. Jag kan även må bra när jag kikar på en film eller en serie på någon kanal eller streamigtjänst. Allt handlar ju egentligen om när man kan tänka bort en jobbig tanke till att bli en possitivare tanke. Det är inte så lätt som det låter, verkligen inte. Det är dock just för stunden som man mår bra och det kan vara väldigt befriande då att känna att ångesten tillfälligt håller sig borta.

➤ Vad gör du för att slappna av och har du något sätt där du hittar din motivation till att förbättra något i din tillvaro som du känner hjälper?

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig, det löser vi på mindre än 1 sekund!

Om wordpress frågar efter att du ska logga in när du ska kommentera hos mig så känner den av att du har google-konto eller tidigare använt wordpress med den mailadressen. Då vill wordpress att du loggar in på det kontot. För att det ska gå smidigt går du bara tillbaka till min blogg. Du går tillbaka till kommentarsfältet. Använd en mail som inte varit registrerad på google eller wordpress. Har du ingen annan mailadress så hitta på en bara. När du skriver en annan mailadress i kommentarfältet så kommer det att gå att kommentera. Då frågar inte wordpress efter inloggning.

✓ HÄR FÖREKOMMER INTE MOBBING

Jag väljer att radera olämpliga kommentarer. Här är det god ton som gäller. Det är ingen som vill ha elaka kommentarer. Var mot andra som du själv vill bli behandlad. Det vinner du på i längden. Kom ihåg att ni sparar era ip-nummer och jag tar mig rätten att blockera dem om jag behöver. Visa respekt med och mot varandra, det ska man också kunna kräva!

Det är ibland svårt med beslut

Mirre - SweetwordsLämna en kommentar

Hej

Vardagen är i full gång för oss som för alla andra och jag har det tufft likväl som vi ser framsteg i mitt mående också. Jag kraschade ett par gånger i veckan och bryter i hop i otröstligt gråt när jag kom hem efter jobbet. Jag fick tröstas av kollegor på jobbet också. Det är tufft detta och måendet efter en en grov panikångest-attack är verkligen inte lätt. Jag har varit i kontakt med min doktor som förlängt tidsintervallen på min sjukskrivning fram t.o.m mitten av juni. Jag kommer sedan jobba 100% 2,5 veckor innan jag går på en 4,5 veckors semester. Innan dess kommer jag fortsätta med 50% i en månad för att sedan i 3 veckor jobba 75% tills jag då 2,5 vecka innan semestern börjar på heltid.

Jag vet inte vad som är rätt just nu

Jag kommer ju efter semestern börja jobba på en annan avdelning med de allra minsta barnen på mitt jobb. Det har känts bra och det är jättetrevliga kollegor där och jag kommer få det toppenbra. Dock så är jag jätteledsen för det också, jag kommer sakna den avdelning, barnen och kollegorna jag jobbar med idag. Jag vet inte om jag helt vill byta avdelning. Jag kan tyvärr inte ändra det just nu, det är redan beslutat och det kommer att bli jättebra i slutändan tror jag. Det är dock en stor påfrestan på en själv att byta avdelning, jobba upp sig med alla barn. Att man ska passa med nya kollegorna, jobba upp förtroende med varandra. Det är påfrestande att lära sig deras rutiner och komma in sig helt enkelt. Jag var och hälsade på den nya avdelningen i torsdags och det var med öppna armar de tog emot mig. De sa att de var glatt överraskade att det är jag som ska komma dit ❥. Då blir man extra glad och man känner sig välkomen.

När barnen på avdelningen jag jobbar på nu kramar en och säger att de vill jag ska komma tillbaka och vara hela dagarna och de vill gärna sitta i knät när man är där så blir man så tveksam till om man överhuvudtaget har gjort rätt. Min ena kollega har också gråtit förjag ska sluta, ja då är det verkligen ett ekorrhjul som går i huvudet om jag vet vad som är rätt i det här läget och vad som inte är rätt.

Vad är rätt för mig då?

Det jag vet är att jag har en stresstigger i kroppen som gör att jag får stress i kroppen av att jobba med de utåtagerande barnen. Det är mer påtagligt och synbart i syskongrupp på förskolan och man utsätts för det mer där. På småbarn är det inte lika kännbart även om man såklart kan ha barn som visar känslor och början till utåtagerande där med. Det är ändå inte på samma vis, man lämnar ju mer i från sig dem när de fyller 3 år och utredning startar i regel när man börjar på syskongrupp. Allt är inte skrivit i sten det är såklart att barnen kan börja i smågruppen också. Detta kan man skriva om hur mycket som helst. För att säga hur jag menar så är det ett mer omfamnade sätt att jobba på småbarn och man får en paus då barnen sover och man är mer personal där. Jag vet att jag är en duktig pedagog och jag är bra även att jobba med och kan leda och ta bra beslut i en syskongrupp med de större barnen. Fast när vi nu skulle göra omgrupperingar på hela vår förskola på 12 avdelningar och jag var en av dem på respektive avdelningar fick förfrågan vad jag allra helst vill jobba så fick jag då tänka till. Jag valde då att svara att jag kan tänka mig att jobba på småbarn för jag tror det passar mig bäst.

Det är alltså då inga konstigheter och ingen på någon avdelning som har gjort något fel som grundar till krav på omflytt utan det placeras om personal på alla avdelningar för att förstärka och göra bästa förutsättningar för alla. Det är ju trots allt ens mående och barnen som är det viktigaste i ett arbetslag. Kollegor som man kommer sakna får man ju se till att träffa utanför jobbet. Det är barnen vi jobbar för och starkaste gruppen är det vi ska eftersträva.

Söndagsmiddag deluxe

Förra söndagen så var vi ut och åt på retaurang , vi blev bjudna av Bellis farmor. Det var jättetrevligt och supergott. Skönt att bara göra en avstickare ibland och komma ut på något så man känner att man tar vara på det man har. Jag valde en grekisk rätt och den var underbart god, mums. Den måste jag komma i håg att äta någon annan gång då vi går dit och äter.

Nu ska Bellis och jag ut och cykla för att köpa ny hjälm till henne, hon har vuxit ur den andra i stort sett. Då kan vi kasta den gamla på vägen sedan också.

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig, det löser vi på mindre än 1 sekund!

Om wordpress frågar efter att du ska logga in när du ska kommentera hos mig så känner den av att du har google-konto eller tidigare använt wordpress med den mailadressen. Då vill wordpress att du loggar in på det kontot. För att det ska gå smidigt går du bara tillbaka till min blogg. Du går tillbaka till kommentarsfältet. Använd en mail som inte varit registrerad på google eller wordpress. Har du ingen annan mailadress så hitta på en bara. När du skriver en annan mailadress i kommentarfältet så kommer det att gå att kommentera. Då frågar inte wordpress efter inloggning.

✓ HÄR FÖREKOMMER INTE MOBBING

Jag väljer att radera olämpliga kommentarer. Här är det god ton som gäller. Det är ingen som vill ha elaka kommentarer. Var mot andra som du själv vill bli behandlad. Det vinner du på i längden. Kom ihåg att ni sparar era ip-nummer och jag tar mig rätten att blockera dem om jag behöver. Visa respekt med och mot varandra, det ska man också kunna kräva!

Sätter djupa sår – Läker dem?

Mirre - Sweetwords16 kommentarer

Balsam för själen

Ja, vad är det? För mig är det att ut och fotografera och helst även förberedelsen att lägga kameraväskan i cykelkorgen och cykla iväg helt själv för att ut och bara insupa naturen och se alla möjliga motiv att fotografera. Nu är jag ju lite down och inte helt på topp. Tänkte därför kopiera ett inlägg jag skrev för några år sedan som är så klokt och viktigt att delge er. Här nedan får ni läsa ord och sår som kanske aldrig läker? När jag jobbar med det yrket jag har och när vissa barn skriker ihärdigt och får rejäla utbrott kan jag tyvärr komma tillbaka till känslan jag fick från vår koliktid. Det är något jag jobbat mycket med och som också är en del av mig att hantera. Vissa perioder känner jag ingenting och jag behöver inte ens mentalt hantera mig själv. Nu är det en period med kombo av annat som jag hamnat i en svacka med just sådant.

LÄKER DEM SÅREN NÅGONSIN?

Ni som följt mig ett tag och främst på min första blogg myflowergirl vet att vi kämpade länge mot barnlöshet, och det var ett stort inslag i min blogg då. Dock skrev jag mest om det på en lösenskyddad blogg. Den bloggen valde jag att lämna bakom mig för några år sedan.

På tal om IVF då, ja det var det vi gjorde för att få barn och det tog oss sammanlagt 7 år att få plus på stickan och av dem 7 2½ år via IVF

JAG VILLE BARA FÅ VARA IFRED

Jobbigast är såklart all psykisk och all fysisk press man utsätts för, all väntan & varje gång man tror det är något så kom det rosa/röda eller tyvärr också bruna flytningar i trosorna och man visste att det tog sig inte denna gången heller. Ja hur förbereder man sig för det varje varje varje gång? Det kan man inte, såklart kan man mentalt inte förbereda sig på att jag kommer få en blödning om 14 dagar, 1 dagar, 5 dagar, vem kan tycka att det är dem tankarna man vill gå bära och mala. Näee, istället maler det tankar som är så psykiskt påfrestande att man inte kan förstå om man själv inte varit där.

Jag ville bara vara ifred, prata gärna med mig, men prata inte om DET?! vi berättade inte för människor i vår omgivning först, just för att det var så skört och vi ville inte väcka förhoppningar. Många tror ju att nu får de hjälp då tar det sig och nu blir de gravida. SÅKLART!!! kan det ju så vara fallet, att man blir gravid direkt och man får ett skön klanderfri graviditet och allt går bra, det är vanligt och inget annat ska man tro. Tänker främst om någon läser och de tror att med min text och mina 2½ års kämpande på IVF att det är så det är!!

Jag har följt flera IVF-bloggar, har vänner som gjort IVF och även yttligt bekanta och vänners vänner & det är så extremt olika. Inget är rätt eller fel utan det är ens kropp & hormoner som ska vara i rätt balans för att komma sams och vilja göra sig redo för en graviditet. Det handlar även om livmodern och slemhinnan, äggledaren som ska vara i rätt fas med. På mig hittades det polyper som togs bort på äggledaren, dock var det inget som hämmade. Det gjordes tester på BQ,s spermier som visade sig vara svaga. Dock var det också olika han hade jättebra kvalité på dem också.

När vi gjort 10 försök och 2 hormonstimuleringar sedan och 11:e försöket kom så testades andra hormoner och metoder på mig och jag fick ta sprutor med hormoner i magen också för att på det viset sätta mig i rätt hormonbalans och även göra min slemhinna tjockare. Den gången tog det sig, VI BLEV GRAVIDA

VAR ALLT FRID OCH FRÖJD DÅ?

Kan säkert varit så för flera då att allt vart dans på rosor och de rosa fluffmolnen kom. Dock så var inte fallet för oss, både BQ och jag var väldigt oroliga och att något skulle gå fel. Under hela graviditeten kämpade jag med känslor och tankar som var så påfrestande jobbigt för mig att jag stressade på mig panikångest. Vissa perioder i graviditeten klarade jag inte av att vara själv, var rädd att något skulle hända då & att hantera mina hjärnspöken. När morgonen kom och BQ skulle till jobbet så grät jag vareviga dag att han min trygghet, min stöttepelare skulle lämna mig. Jag kämpade mig igenom en graviditet med all dess hormoner och känslor och ångestattacker. Jag gick ner mycket i vikt under graviditeten och gick sammanlagt bara upp 8-9kg, dvs ingenting bara snuttan i magen. Jag fortsatte även att gå ner sedan då vi fått henne och såg därmed inte frisk ut.

Tyvärr fortsatte ju panikångesten när vi fått henne, jag var bara som ett tomt skal, jag hade inga känslor, och varken för mig, BQ eller henne. Jag ville bara fly ur min kropp och den aktiva ångesten jag hade i bröstet och hjärnspökena i huvudet. Jag ville bara fly & klarade inte av att vara ensam då heller. Ända gången per dag var när hon sov i vagnen och jag var ute och gick i minst 2 h för, då fick jag kontroll och klarade av att hantera det. En smal människa som redan var trasig vart ju då väldigt tunn, men då mådde jag bra.

HAR DU TAGIT TILLBAKA TILL DEN DU VAR?

Jag skötte vår älskade vackra Bellis bra, jag var (är) en bra mamma och tog hand om den lilla bebisen som kommit in i vårt liv. Dock kände jag inte känslor, var tom, blank, neutral. Till råga på allt så får hon kolik mitt i all denna ångest. Jag fick sitta uppe varje VARJE natt i 4 månaders tid från 8 (ja BQ skötte ju henne tills han behövde sova, han som jobbade) på kvällen till 5 på morgonen med en gallskrikande bebis. Detta var ju precis det bästa för mig, precis det som behövdes för att läka mig och min ångest, NEJ såklart inte. Då var jag så trasig att vi valde att ta kontakt med psykolog. 1 års tid gick jag hos psykolog och BQ fick också följa med. När det gått 8-9 månader tror jag det var så var vi hemma och på kvällen vaknade Bellis efter att ha sovit en stund. Hon såg jätteglad ut över att komma till mig och grät för hon verkligen var jätteledsen och vaknat och förmodligen drömt något. Jag tröstade henne och efter ett tag då kände jag att jag fick en varm bris genom kroppen typ! Jag fick en känsla jag inte innan dess känt!

JAG ÄR MAMMA, och jag kände starka kärlekskänslor för henne, det var så fint att när jag tänker på det varje gång börjar jag gråta, snyft.

Dock har allt satt sina spår med allt detta både kroppsligt och annat. Min kropp är lite ärrad, märks mest vid ägglossning, jag har väldigt ont emellanåt av ägglossning efter alla behandlingar. Ångesten har satt spår. Säkert de 3 först åren fick jag en form av ångest varje gång hon vaknade på natten och skrek och jag fick rädsla av att behöva sitta uppe igen och känna mig sådär neutral och känslolös. Ångesten kommer ibland, men nu kan det gå långt emellan och numera finns det inte skulle jag nog vilja säga.

Blir jag någonsin den människan jag var? ABSOLUT inte, jag är nu mamma och är mer stark i mig själv än jag någonsin varit och dem som format mig till denna starka människa är den bästa människan i världen för mig och det är HON, min älskade dotter,

BRA LÄNKAR KRING BARNLÖSHET, KAMPEN, KÄNSLOR

Färglägg dagen, och skriv en rad du blivit glad av just den dagen.

Så enkelt kan det vara dela in dagarna i svart är botten och rött är toppen. Där emellan kommer det fler färger som grått, ljusgrått, ljusgult, gult, orange, rosa & rött. Igår kanske dagen var svart, men idag kanske dagen är ljusgul osv. Ni förstår tankesättet. Skriv  ner i en särskild bok för detta en rad varje dag som gjort att du mått ”bra” för en stund. Det kan vara att någon log till dig på stan. Du kanske åt en chokladbit som gjort att du mådde extra bra den dagen (nu pratar jag inte om tröstäta). Det kommer göra på sikt att du ser att det blir mer och mer text som du skriver som gör dig glad! Det fungerar och det är en sann metod som är viktig.

Vilken är din färg idag?

Ge dig rätt energi för att orka vardagen!

Mirre - Sweetwords16 kommentarer

God Kväll

Helgen har varit aktiv för tösen, vilket såklart också är roligt för oss också då. Som jag skrev var hon i badhuset i lördags med BQ och träffade där vänner. I går vågade jag mig ut igen och vi tog en tripp till Borlänge och Besökte Leos Lekland. Jag lekte loss lite och gick runt i skrymslen och vrår på olika höjder och det är faktiskt roligt. Jag förstår ju då varför barnen tycker det är så roligt att vara där minsann ❥

Tillbaka med flaggan i topp och full skubb

Tillbaka på plats på jobbet idag igen och det var med full paddel kan man säga. Jag började dagen redan 6:15 och suttit med en annan kollega med årets målplan som vi ska presentera på PUD-dagen på fredag. Vi har fått mer att göra inför PUD än vad vi brukar göra och det var en hel del att sätta sig in i. Lite mer än vad jag egentligen orkade efter ha varit sjuk i en vecka och man samtidigt känner att man är lite nollställd och kraftlös och behöver uppdatera sig. Det blir vad man gör det till och man kommer ha denna veckan förbi också i slutändan i alla fall. Min ena kollega är sjuk, vilket då såklart blir att man själv får göra mer då. Det blir ju så och jag var ju sjuk förra veckan och då vart det samma läge för dem som jobbade då, så inget ont sagt om det, inte alls. Det är även gruppinskolning med några barn som börjar till hösten, samt förskolans dag också denna veckan, så ja FULL SKUBB ❥

Tips för att orka en hel dag på jobbet

För att orka en hel dag både på jobbet och hemma är det bra att vara medveten. Vi behöver föda för att fylla på vår energi som då lätt gör att vi tappar den annars. Det kan jag lätt relatera till mitt jobb att man ser ganska tydligt på barn när de börjar tappa energin. Barn som har särskilda behov de ser man tydligt på om man ger dem en frukt när de börjar tappa humöret då kan det vända ganska direkt.

Här är det bra att äta långsamma kolhydrater som håller energin i gång under en längre tid. Det är då att föredra fullkornsprodukter, bönor, råris och såklart grönsaker. Vitaminer och mineraler behöver vår kropp för att fungera. Frukt och bär innehåller mycket vitaminer. Kött, nötter och även ost innehåller mineraler. De grönsaker som knaprar mest innehåller också mer fibrer.

Jag startar morgonen ofta med fil eller yoghurt och där kan jag tillsätta tärnade äppelbitar och rostade nötter till. Egengjord müsli är också ett bra tips.

Hur ska man tänka vid lunchen?

Jag brukar tänka så att det är viktigt att vara nöjd i magen, men man ska inte äta sig proppmätt. Därför äter jag lättare vid lunchen. Jag äter ju även av mitt jobbs mat tillsammans med barnen. För att inte vräka in kolhydrater så tar jag istället större portion av den sallad som erbjuds. Skulle jag äta stor portion vid lunchen skulle jag istället bli trött och slö. Dessutom äter man inte direkt i lugn och ro på en förskola, därför är det bra att tänka på att äta medvetet. Att stressa i sig maten ger bara stressmage och då kan man känna av magkatarr och sura uppstötningar.

Bra att äta oftare och dela upp det

På arbetstid är det också lätt att man dricker många koppar kaffe för att man har tråkigt och man känner att man behöver något. Den så kallade pausen för att komma i från en stund. Vad händer om man dricker mycket kaffe, jo man får energikick snabbt. Det leder ju sedan till att man får halsbränna. Det sägs att 4 koppar kaffe om dagen är bra och att man med fördel kan dricka det.

Vatten är också mycket viktigt och rådet är att dricka upp till 2 liter om dagen. Dricker man för mycket vatten kan saltbalansen rubbas. Jag kommer nog inte upp i 2 l på dagen. Jag försöker i alla fall dricka mycket och jag kan dricka mer än jag gör. Mörk och grovt bröd är bättre både för att det innehåller mer fullkorn och fibrer, men även för det innehåller mindre kolhydrater och det blir inte som en jäst degklump i magen.

Ägg är berikad med D-vitamin och det håller dig även mätt och ger dit bra protein. Smör och fett är ofta något man pratar om vad som är bra och inte. Äter man med måtta är det ok, och tänk på att omättat fett är skonsammare. Grönt och frukt är bra vitaminer och mineraler och innehåller även antioxidanter.

Det finns bra råd att ta till och mycket man kan tänka på. En promenad på rasten är ju så mycket bättre än att sätta sig i fikarummet och titta på telefonen. I bästa världar kan man ju göra båda två så man förenar nytta med nöje. Kroppen behöver också känna att man får tillåtelse att slappna av och bara sjunka ner i soffan. Likaså som kroppen behöver fylla på med den rätta energin som kroppen får av en promenad och av att röra på sig. Har du en timmas rast är ju en 20-30 promenad bra och så vilar du och chillar 20-30 minuter innan det är dags att börja jobba igen / Inspiration från kollega om ➜ hälsa och välbefinnande

I morgon börjar jag också 6:15, så dags att sova nu med andra ord!

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig, det löser vi på mindre än 1 sekund!

Om wordpress frågar efter att du ska logga in när du ska kommentera hos mig så känner den av att du har google-konto eller tidigare använt wordpress med den mailadressen. Då vill wordpress att du loggar in på det kontot. För att det ska gå smidigt går du bara tillbaka till min blogg. Du går tillbaka till kommentarsfältet. Använd en mail som inte varit registrerad på google eller wordpress. Har du ingen annan mailadress så hitta på en bara. När du skriver en annan mailadress i kommentarfältet så kommer det att gå att kommentera. Då frågar inte wordpress efter inloggning.

Sitter fast som i en sardinburk i själva viruset.

Mirre - Sweetwords30 kommentarer
Det här kom vår ena fina chef över med idag på jobbet till oss.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är solis-1.png

Det är tillåtet att säga som man känner, sluta döm varandra!

Vi har det faktiskt kämpigt på jobbet nu, och det känns på ska jag faktiskt erkänna. Det märks på oss allihopa, vi är trötta och räcker inte helt till. Det är så tråkigt då att höra att man gnäller, bara bita ihop mm. Det är ju det vi gör i all sin dagar, var tror man egentligen? Varför får man inte säga att det är jobbigt just nu?, nä gör man det då gnäller man, då är man tråkig?! Låt en vara det då! Det är superjobbigt att vara så lite personal i i stort sett hela barngrupper som bara är något enstaka barn sjukt, plus att man måste även hjälpa till och springa runt på fler avdelningar. Dessutom är det barn som kräver resurs och när resurspersonalen också är sjuka och vi måste agera även det i samma kombo som bortfall av personal. Man är ute hela dagarna och man går och sitter inte och vilar inte något. Visst har man rast, men man känner hela tiden att man måste gå ut igen för man vet att det är väldigt sårbart när man sitter där och försöker njuta av sin mugg te eller kaffe. I går fick ena kollegan dela upp sin rast på fler gånger för att det gick inte gå i från just då. Hur vilar man i kapp då egentligen? Nu är det fler frånvarofall av personal som gäller från i morgon och det innebär faktiskt att det finns ingen personal alls på en avdelningen. Det är så att det är barn som har resurs, plus att det är barn på den avdelningen med som behöver pedagoger, vi kan alltså inte dela upp de barnen på övriga avdelningar. Vi har fått 2 vikarier dit i morgon, men igår då vi fick vikarier så föll även två av dem också bort i smittan. Sammanlagt av 11 personal just på vår sida av förskolan så var det 3 ordinarie personal. Vikarierna är slut och vi har fått ta in annan skolpersonal att hjälpa till för att få det att fungera. Det är INTE mer synd om oss än andra som jobbar i denna smittan, det är tufft för oss ALLA. Dock skriver jag för min egen del och min arbetssituation, det är stor skillnad mot att sitta och gnälla och beklaga sig.

När man får den uppskattningen så fäller man faktiskt en tår!

Mitt i allt detta då är det roligt att få uppskattning och visa att vi finns för er och att man får den uppskattning man behöver. När man får detta av cheferna då känner man faktiskt att man betyder något och att de ser vad vi kämpar och sliter. Lite godis i sammanhanget kanske känns som ingenting, men det gör det faktiskt och bara det fina brevet som de skrivit är ju så fint och betydande ❤

Även igår sa en pappa till mig då han hämtade hen att han ville ge oss en eloge över hur vi verkligen håller ihop en grupp som håller på att falla samman, men det är vi som gör att den fungerar. Han tyckte att vi inom barnomsorgen får för lite uppmärksamhet över hur mycket vi egentligen sliter och hur mycket vi dagligen utsätter oss för smittan och smittor. Det kommer finnas en tid både före och efter pandemin, men just nu är det så infekterat i samhället och vi sitter verkligen fast som i en sardinburk i själva viruset.

Hur länge ska jag stå pall för att inte bli smittad?! är jag ett unikt fall som viruset studsar över?!

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig, det löser vi på mindre än 1 sekund!

Om wordpress frågar efter att du ska logga in när du ska kommentera hos mig så känner den av att du har google-konto eller tidigare använt wordpress med den mailadressen. Då vill wordpress att du loggar in på det kontot. För att det ska gå smidigt går du bara tillbaka till min blogg. Du går tillbaka till kommentarsfältet. Använd en mail som inte varit registrerad på google eller wordpress. Har du ingen annan mailadress så hitta på en bara. När du skriver en annan mailadress i kommentarfältet så kommer det att gå att kommentera. Då frågar inte wordpress efter inloggning.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är solis-1.png