Blev lite syrak på bussen

Tappade humöret lite på bussen.

Idag då Enzo och jag varit på en långpromenad så hämtade vi sedan Bellis. När vi kom på bussen så var det en kvinna med sitt barn som stod precis innanför dörrarna där. Barnet vart vettskrämd då hon såg Enzo. Hon började gallskrika och mamman såg superarg ut på mig. Enzo gjorde inget som helst antydan att närmat sig barnet. Jag hade kort koppel och höll honom intill mig. Han la sig direkt vid mig och Bellis och låg blixt stilla hela tiden.

Du får ta med hund, katt eller annat husdjur som inte är till besvär eller farligt för andra resenärer. Det kostar ingenting. Du som reser med sällskapsdjur ska sätta dig så långt bak i bussen som möjligt för att underlätta för de som är allergiska. Detta gäller dock inte ledarhund som kan få sitta var som helst i bussen / Dalatrafik.se

Fick arga blicken av flera resenärer och även av mamman

Vi satt stilla helt, jag höll fast Enzo som var coollugn mellan mina ben där vi satt, ja ni ser ju ovan (bildbevis) hur lugnt han satt. När andra resenärer gick av bussen som inte ens kände mamman och barnet så blängde de jättemycket på främst ENZO?! Han gjorde ju inget!!!!. Han i sin tur vart istället jätteskamsen och såg jättedeppig ut. En kvinna som satt snett bakom oss böjde sig mot mig och sa att – hunden skrämde flickan! – Ja jo jo jag vet svarade jag då, hon i sin tur har gjort honom skärrad!. Jag kan inte rå för att flickan blir så rädd av att bara se en hund. Man undrar ju genast varför då? har en hund skrämt henne? Eller är hon intalad att hundar är farliga? Det är ju jättetråkigt i så fall. När vi sedan stannade vid busstationen så var det faktiskt flera som blängde på mig och Enzo. De hade då inte sett händelseförloppet och antog att Enzo gjort något eller att jag var en slapp hundägare.

Ohyfs och döma en utan fakta.

När vi skulle gå ut sedan var det en tonårstjej som fjantade sig och hoppade åt sidan och sa – AHHH!!!, den farliga hunden ungefär. Då gick Bellis fram och sa bestämt – Du han är faktiskt inte farlig!. Hoppas att hon skämdes rejält över att en 10 år yngre flicka sa så till henne, Bellis har ju mer förstånd än all andra hade inne på bussen. Hur hade ni reagerat i detta läge. Jag behärskade mig, men egentligen vart jag superarg för det är ohyfs. Visst kan förstå mamman (hon har man väl mest förståelse för, antar att hon också vart rädd) att hon reagerade, men man kan inte bli så sne på någon för att vi går på en buss, det är faktiskt inte OK!! Överreagerar jag, eller tycker ni att jag borde sagt ifrån mer?

På tal om något roligare, på lördag tänkte jag gå göra om mina naglar om de har drop-in tid, det är dags nu! / Spännande att se vad jag bestämmer mig för denna gången, har liten idé.

Spahelg och bebisplaner?

Spa bokat och familjetid tillsammans.

Ja nog vore det härligt med spaweekend bara BQ och jag, så underbart. Dock blir det inte så denna gången, vi ska åka tillsammans med Bellis. Vi ska åka till Dalercalia hotel & spa en natt tillsammans för att sedan göra någon aktivitet dagen efter då vi checkat ut. Det är sportlov och då gör man saker tmed barnen anser jag. Det som är bra är att hon älskar sådant, vi har bott på hotell förut med henne. Hon gillar det då man äter hotellfrukost, klär upp sig för att gå äta middag osv. Vi har även i priset bokat in hotellets spa så vi har tillgång till bastun och poolerna.

Vad gör ni tillsammans på er sportlovsvecka? Har ni haft sportlov, eller får nu nu f.r.o.m imorgon? Jag har två fulla pluggdagar nu först mån, tis, samt måste även fortsätta på onsdag.

Man blir allt bebissugen och varför annorlunda med andra barnet?

Idag har vi varit hem till våra fina vänner Gabbe och Stefan som fått sitt andra barn, lilla Ebba. Lovisa har blivit storasyster. En toppentrevlig förmiddag med gofika och massa gos med katt (hmm min allergi utsätts) och bebismys. Töserna lekte så fint, en perfekt förmiddag med andra ord. Många säger ju att det blir helt annorlunda då man fick andra barnet, håller ni med? Fick ni tid att noja på samma vis som man gjorde med första barnet? – Varför är föräldraskapet så annorlunda med andra barnet?

Vad tyckte ni var annorlunda ?

Låt mina tuttar vara i fred

Händer det igen kommer vi kontakta rektorn.

BQ och jag pratade om detta igår om det som hände med Bellis stackars lilla bröstvårta – Nypt så bröstvårtan är röd. Jag har i alla fall tänkt prata med fritisfröknarna idag då jag hämtar. Dom hade gått hem då jag hämtade igår, det var bara kvällspersonalen kvar och dem hade inte koll på det. Man funderar ju på pojkens beteende också, barn är barn och de gör saker. Barn är uppkäftiga och kan bete sig illa. Det kan även Bellis göra, hon kan vara kaksig. Hon är en stark karaktär, ingen trampar på henne. Det jag tror, men jag kan inte veta exakt hur hon beter sig på skolan, men misstänker att det värsta hon gör är att knuffas. BQ och jag sa att om det händer igen kommer vi prata med rektorn, nu blir det fröknarna idag. Det man undrar över är ju om han vågar släppa loss för ingen vuxen var där, eller om han blir nypt hemma om han är olydig,? jag har tagit upp en grej förut med fröknarna där jag poängterat att en tjej på fritis petat hårt med en penna i huvudet på Bellis, till svar fick jag att – barn är barn det händer grejer!

En glad tös med nya jackan idag

I morse strök jag över bröstvårtan utan att påminna henne för att se om hon hade ont och det verkar ej så. Det hade även lagt sig, så hoppas att hon får vara i fred från den pojken eller andra som vill göra illa henne. Om det hänt något idag med då jag hämtar så blir jag nog arg faktiskt, då kan jag inte acceptera mer. Imorse var hon tokglad över att se sin bästa kompis, de kramades och myste massor, så fina med varandra. Det kändes skönt i mammahjärtat då jag gick. Dock var hon jätteledsen då jag gick idag så ena fröken fick trösta och ta hand om henne för hon ville ej släppa mig. Det beror ju såklart på det som hände igår.

Barn har rätt till skydd mot kroppslig bestraffning

Slutsatsen av det hela: Vi kommer inte acceptera att det händer en gång till då kommer vi anmäla det till rektorn. Händer det även en gång till av förmodan med samma barn då kommer jag ha än mer anledning att gå till rektorn. Jag är medveten att min tös kan hon också, hon är en tuffing. Man tar absolut inte i så hårt man kan för att verkligen göra illa någon för någon kastat eller knuffat omkull någons ryggsäck. Bellis berättade att han tagit i så hårt att han krampat ihop käkarna. Vill även poängtera att Bellis har bästaste fröknar och fritisfröknar hon kan ha. De kan omöjligt vara överallt och se allting. Tror också dem förklarade för pojken igår att Bellis vart jätteledsen att man ej gör så. Det enda jag reagerar på just mot fröknarna är att de inte sa det till mig igår att han gjort illa henne. Bellis hade ju faktiskt märke och rivsår och det ska man väl få reda på eller?

Hur känner ni kring sådant här om det hade hänt ert barn, syskonbarn, syskon osv? Kan ni behärska er sådana gånger?

Bara läsa förskolans läroplan, där står vad personal ska göra och agera!

Nypt så bröstvårtan är röd

Bröstvårtan var helt röd och svullen och fult märke runt om

När jag hämtade Bellis idag syntes det att hon varit ledsen för något. När vi gick för att klä på oss så berättade hon att en kille på fritis hade nypt henne på hennes bröstvårta och tagit i jättemycket för att det skulle göra ont. Varför då då? Pojken hade sagt att hon var ful och att hon var dum i huvudet typ. Han hade även nypt hennes kompis som hon lekt med i magen. Jag frågade såklart varför det hände?! För ibland märker man med barn att de säger bara det som den andra gjort för att inte själv få skäll. Hon berättade då att de råkat ha ner hans ryggsäck som stod på en bänk där. – Kastade ni ner den på golvet? Hon hävdar att dem inte gjort det utan att han flippat över det. Fröken hade kommit dit för Bellis hade gråtit så mycket, dem hade sagt åt ”ungen” att man inte fick nypa så hårt. Han hade vägrat säga förlåt utan hade sagt fula ord istället.

Vad tror ni, flippade han, eller?

Ska man köpa det hon säger rakt av eller inte?

I det här fallet kan man ju inte köpa helt det Bellis säger bara rakt av. Förmodligen hade de retat honom och ev kastat hans ryggsäck för att vara retsticka, vem vet?! Hur de än gjorde så är det inte acceptabelt att han nyper henne så hårt som han gjorde så man får så fult märke hon fick. Hon har rivsår efter hans naglar också. Föräldrarna vet jag vilka det är sedan innan då vi gick i samma grupp vid ett tillfälle. Hur skulle ni göra? Skulle ni prata med antingen fröknar, pojken, föräldrar eller ingen alls? Tror faktiskt att fröknarna redan gjorde vad de kunde i situationen så det inte är någon mening mer att ”läxa” upp honom.

Vad vinner man på det i så fall, att vi föräldrar blir osams?

Det står ju ord mot ord också, så tror inte att man skulle komma så långt i detta, ska man bara acceptera sådant här? Detta är inte första gången och kommer inte vara sista heller som det kan bli fighter i skolan. Bellis är dessutom en tuff tjej så ingen trampar på henne. Hon kan försvara sig, vilket iofs är bra. Jag mår dåligt bara som mamma av att veta hur ont det måste gjort då han nöp henne så hårt att hon får märke, plus flera rivmärken, USCCH!! Det gör mig även orolig och bekymrad över hur detta kan ske. Är det för stora grupper?, för jag reagerar lite på att han hann nypa både Bellis och hennes kompis innan fröknarna reagerade. Uppenbarligen var ju pojken med ryggsäcken också uppgiven och det där borde ju gått stoppa tycker jag.

Skolverket anser att man ska söka stöd i skolan och att det ska finnas grund för det.

SLUTSATS: Jag tror såhär att Bellis och kompisen retades med pojken och tog hans ryggsäck för att de var 2 mot 1 just då. Han vart arg på dem och flippade och gick fram och nöp Bellis för hon var lättast byte för hon var ensam tjej av dem. Fröknarna tog tag i det och förklarade då att man inte gör så.

Prata oss föräldrar emellan, funkar det? risken är ju att vi kan börja tjafsa för att de säger att dem retade honom & jag blir lack för att de inte förstår att Bellis fick jätteont och även andra barnet. ELLER så går det bra och dem förklarar för sin son att man inte gör så och att Bellis fick jättefult märke efter det. Barn lär sig av barn också tänker jag. Jag förklarade noga för henne att man absolut inte för nypas på andra för det gör jätteont. Det är hon ju redan medveten om med tanke på hur fult märke hon fick. Jag funderade ett tag på om jag lugnt och sansat skulle ta det med pojken om jag ser honom på skolgården. Misstänker dock att han skulle bara sticka iväg. Han vill väl inte än en gång höra om det! Man får nog helt enkelt förlita sig att det löste sig igår. Det jag tycker är konstigt är att inte fröknarna sa det till mig att det hänt då jag hämtade. Det kan man kräva av dem att de informerar om. Har barnet fått sår, blåmärke, märke så ska de informera vad som hänt.

HUR TÄNKER NI, HADE NI AGERAT?

Har ni fått vitsippor än?

Nog får man vårfeelings alls!

Idag var det verkligen vår i luften hos oss, solen sken på det också. Nu längtar jag än mer tills min bruna skinnjacka kommer, så jag får använda den – beslutsångest deluxe, Det är väl V Å R om något då man tar fram midjekorta skinnjackor. Korta jeansjackor är istället S O M M A R. Idag såg jag snödroppar vid Bellis skola, så fina så. Vad är vårjacka för dig? Någon du förknippar just med vår?

Hur ofta har ni sotaren hos er?

Idag hade vi sotaren hos oss, och ojoj jisses fick ju nästan skämmas då han öppnade plåtskåpet vid spisen och man fick se dammet där i. Jag frågade honom om vi kunde hålla efter och göra rent där själva?!. Han rådde att man inte gjorde det, just för vissa lösa delar man ska göra rent var extra känsliga. Jag frågade då hur ofta de kommer och rengör och kontrollerar. Han sa då att det var 4 år sedan de var här senast. Det fanns visst ingen rutin på det utan sotarna själv ringer då och då för att boka in med bostadsbolagen. Sedan kan ju vi själva in vår tur boka in sotaren själva och betala.

Hur ofta kommer sotaren till er?, rengör ni något i alla utrymmen där själva?

Cykla utan stödhjul, när slutade era barn med det?

Bellis envisas fortsatt med att cykla med stödhjul, hon vill inte sluta med det. Vi har försökt få henne att sluta i somras, men hon VILLE INTE. Vi kände då att vi bara motarbetade henne. Vill la därför ner det projektet i höstas och tänker nu ta tag i det igen. Vi har i alla fall tänkt träna henne nu & när hon fått in tekniken så ska hon få en ny cykel. En cykel anpassad för hennes ålder idag. När började era barn cykla utan stödhjul?

Det gör mig något frustrerad, alla barn är olika. Dock märker man att hon ligger långt efter vissa barn när det gäller cykling. Det det handlar om i Bellis fall är att hon blir så arg och tvär vid motgångar. Det jobbar vi massor på det också. Det gör att när man ska lära sig sådant som då att cykla, lägger hon av om det krånglar. Vi försöker då peppa och fortsätta förklara, men då är hon så sur och tvär att det inte går att övertala just då.

Den är jag sugen på att köpa till henne, så snygg Impulse Runner Barncykel

Krokodiltårarna bara strömmade ner

Hjärtskärande krokodiltårar – Mammahjärtat smälte.

Idag på skolbussen så kom en klasskamrat till Bellis storebror på skolbussen själv han hade inte A med sig. Han såg stressad ut, han klev på bussen och sa – Jag måste vänta på min syster. Buschauffören sa att han inte kan invänta det och pojken går sätter sig framför oss. Då ser jag att hans ögon fylls av tårar, så jag får sätta mig med honom och får trösta honom. Jag frågar honom vart A är och han blir ledsen och orolig att hon står där själv nu när vi åkte iväg. Jag förklarar för honom att vi måste ringa upp mamma eller pappa vilket vi gör också. Han gråter så mycket att man inte hör vad han säger.

Så fantastiskt fin storebror – syskonkärlek.

Det märks att han är jätteskamsen och orolig för sin syster att han gjort något fel. Vi pratar i alla fall med pappan och han ska skjutsa A till skolan. Pojken får också prata med systern så att han hör att hon är ok. Busschauffören kommer även och pratar med pojken vid ett stopp och han är faktiskt nästan otröstlig. Det är jag som kan lugna honom just för att han känner igen mig eftersom Bellis är klasskamrat med hans syster. När vi kommer till skolan tar jag och Bellis honom till rastvakten så hon kan ta över och pojken tittar bara hela tiden ut mot bilarna för han vill se att hans syster och pappa kommer. Busschauffören går också ut och pratar med rastvakten och dem checkar av allt.

Hur ska vi tolka detta nu då? – Slutsatsen?

Vad säger vi nu då om detta egentligen? Många tankar rör sig i min skalle. Ja hur tänker ni i det hela? Om inte jag varit på bussen, hur hade det då hänt? Man antar väl att busschauffören ringt föräldrarna, eller? Hade pojken fått vänta ända till han var framme vid skolan då innan någon ringt föräldrarna vad tänker ni? Sådant här gör att man blir orolig att låta tösen åka själv. Pojken går i klass 2 och syster då i förskoleklass. Borde inte mamma, eller pappa följa med så de ser att båda barnen går på bussen?, är man stor nog att hantera detta då man går i 2:an att ansvara att båda kommer med bussen? Pojken var ju helt lamslagen och jag fick trösta så jag kunde förklara att vi måste ringa mamma och pappa. Pojken då, skulle han ej gått på bussen och inväntat syster? Hur hade det blivit då? Då hade dem ju varit övergivna där och ingen kunnat ta hand om dem? Busschauffören då i sin tur? Han valde ju att överge ett barn för att hålla tidtabellen, är det samtidigt rätt?

Vad anser ni i detta!, vem gjorde fel eller rätt?!, finns det fel eller rätt i detta?

Vi ska städa du och jag, eller?

Vem ska städa rummet, du, vi eller tillsammans?

Bellis har sedan hon var liten alltid fått lära sig att man städar efter att man har lekt, och helst gärna att man städar undan det man lekt med då man börjar leka med något annat och det brukar i regel fungera. Jag har köpt en tvättkorg till henne som står på hennes rum nu (ja inte där mitt på golvet såklart). Det tar hon på fullaste allvar. Hon lägger sin smutstvätt där då hon byter om efter dagen eller då hon ska lägga sig. Det gör att hon blivit mycket nogare med att plocka undan efter sig. Det har blivit en rolig grej, hon tycker det är roligt att se när tvättkorgen blir ful. När tvättkorgen blir full får man bära den till tvättstugan för då är det dags att tvätta. Hon lägger inte kläder där i bara för att utan hon lägger verkligen där i då de är smutsiga.

Men det känns ju som man bara tjatar utan respons?

Kan det känns så, ja det kan det. Ibland vill barnet inte städa sitt rum, för hur kul är det egentligen? Hur kul tycker vi det är att städa då övriga ytor vi gör? Vi måste ju det för att annars blir det smutsigt och ofräscht. Det måste även barnet förstå. ”Hur kul är det för kompisar att komma hem till dig om det ser ut som bomben slagit ner?” Jag tror på det att man ska inte tjata men man ska vara konsekvent, det kommer man långt på. Man kan också ta det i småsteg. Barnet kan städa det här så gör mamma (pappa) det här sedan. På så sätt fasar man ut så mamma gör mindre och mindre som ett exempel.

Mama tar upp 14 tips på hur man kan få barnet att ta mer ansvar i hemmet – Barnet blir din lilla städare.

Små uppdrag blir stora uppdrag.

På Bellis fungerar det att ge små uppdrag. Hon kan exempelvis få dammsuga vår vardagsrumsmatta och då blir den väldigt bra gjord då också just för att det blir jätteroligt att dammsuga mattan. Hon lägger ner massor av tid på det då. Jag får hjälp, hon lär sig ta ansvar och det blir ett städprojekt gjort. Man kan också ta hjälp att om mamma viker in all rentvätt kan inte du här i strump och underklädshögen då. Du kan lägga mammas, pappas och dina i varsin hög så hittar du respektive strumpa och lägger dem också i mammas, pappas och din hög. Det blir superkul att känna sig delaktig att hitta alla strumppartner tillsammans och rulla dem rätt, inte sant?

Slutade du vara pedant efter du fått barn?

Lär man barnet att det blir lättare att städa om man städar nu istället för sen. Städar du sedan blir det mycket mycket mer att städa då än om du gör det nu. Ditt rum blir som en tvättkorg med smutstvätt som bara växer sig större med saker att städa. Det tycker ingen är roligt och hjälper du till att plocka undan alla dina leksaker och tar undan det du lekt med så är det mycket roligare att leka igen nästa gång på ditt rum. Då ser man också vad som finns, för tänker man efter har man ju många roliga leksaker i sitt rum. Dem ser man inte om det är oreda och inte undanplockat.

Jag har alltid varit intresserad av inredning och noga med att det är fint hemma. Jag vill ha det så också, gäster ska kunna komma oanmälda utan att behöva föranmäla flera timmar innan så jag hinner städa. Barn lär sig genom oss, inte sant. Lär man sig städa och hålla efter på sitt rum så tror jag faktiskt att det återspeglar sig i skolan också. Man lär sig att det är noga med att göra som de vuxna säger.

En renare vardag, städa tillsammans med barnen