Siktar du bara mot betyg A? – Rimligt?
Har du höga krav på dig själv? Det tycker jag man kan ha, man ska inte underskatta sig och tro man inte klarar av saker. Man ska sikta högt ABSOLUT. Jag anser dock att jag har för höga krav på mig själv och det blir ibland jobbigt faktiskt. I veckan fick jag lite panikångest över en grej och jag kände mig stressad och jagad och det är ett tecken på att man satt för höga krav på sig själv.
En av mina klasskamrater sätter att hon ska uppnå betyg A i alla sina kurser. Utbildningen vi går har betygsmatriser där man själv sätter ett betyg man vill uppnå inför varje kurs och uppdrag. Klasskamraten och jag började snacka och hon sätter alltid A på sina kursmatriser och hon är inte nöjd med betyg B eller C? Alltså jag är nöjd om jag blir godkänd i kurserna det är ju det viktiga. Såklart hoppas man ju på mer än E, men jag satsar inte på A. Dessutom blir ju kraven och muntlig examination mycket svårare om man sätter att man ska lyckas få betyg A. Jag underskattar inte henne, lyckas hon med betyg A så ska hon ha all heder.
Hur gör jag för att hjälpa mig mot dem höga kraven?
Jag vet faktiskt inte, vissa saker har jag svårt för att jobba bort. Jag har fått släppa på mycket sedan man vart mamma, det går inte ha samma höga krav då. Något jag alltid haft problem med är att det måste vara så tipp topp i hemmet hela tiden. Jag kan bli stressad om jag vet att vi får spontanbesök att dem kanske säger – Är ni hemma, vi kommer om en halvtimma. Då blir jag stressad i fall jag känner att det inte är ordentligt städat. Skulle ni se mitt hem skulle ni säkert tycka att det ser besöksvänligt ut jämt för det är alltid fint. Sedan får dem som kommer ta allt för vad det är, kommer man spontant får man också finna sig i lite röra. Men just sådant kan jag stressa upp mig för. Eller även ovisshet när man inte har kontroll? Exempelvis om man väntar på ett svar eller telefonsamtal.
Någon som känner igen sig, har ni höga krav på er själva? – Främsta skälen till dig som ställer för höga krav – Blimeradu
