Sommaren kan ge ångest!

Hej

Godmorgon, vilka kontraster på temperaturer det är ute nu, men alltså jag tänker inte klaga utan det är som det är och jag tänker istället se fördelar för det är trots allt skönt att det är lite svalare ute igen. Sommaren kommer, det gör den alltid tillbaka. Jag har bestämt mig sedan något år tillbaka att inte vara så väderfixerad. Allt går inte bara ut på att sola, bada och pina colada trots att det är bästa sommarsysslan SÅKLART. På semestern måste man hinna göra annat också som att rensa och feja lite hemma med. Det hinner man inte när man jobbar för man måste prioritera bort det då. Man får ta sådana här mellanperioder till att rensa och feja hemma. Det som är surt såklart är ju om man är bortrest en vecka som vi ska då och hela den veckan är såhär då blir man ju väldigt besviken.

Sommaren kan ge mycket ångest med har jag märkt!

Det har jag märkt på mig själv och även att andra instämmer och säger samma. Sommaren förväntas man göra så mycket hela tiden. Denna sommar blir nog annorlunda för ingen skulle tycka det vore konstigt om man säger att man ”bara varit hemma”. Annars förväntas man resa och göra så mycket på semestern och det blir en stress tycker jag. Alla har inte råd till det och är nöjda med att vara hemma. Samt om du är inne en solig dag och rensar och fejar. Eller kanske är inne en hel del för man inte orkar för det är varmt då får man ofta känslan – Men inne kan du vara hela året, ut med dig i det fina vädret.

Tycker var och en gör som de vill och ingen är sämre än den andra vilket som! Vad tycker ni, har ni känt så någon gång?

Pusta ut och andas igen

Hej

Nu har jag suttit med uppdraget som ska lämnas in här nu sedan jag lämnade tösen och nu måste jag ta paus en stund, nu känns det nästan som om att jag ändrar och skriver om det som redan var bra. Ögonen går lite i kors nu känner jag. Jag känner mig färdig med uppdraget, men måste ändå läsa igenom studieguiden igen och även lusläsa igenom det jag har skrivit. Tösens sista vecka nu innan det är dags för sommarlov för henne.

Pusta ut och andas igen!

Jag måste säga att jag tycker att det är skönt att det är svalare igen, för man orkar ju inte ta för sig något i den värmen som var. Man kan ju inte bara ligga och lapa vid stranden hela tiden. Det är för det första inte hälsosamt, vi ska vara rädda om oss mot solen. Solen är farligare än man tänker på. Det är extra viktigt att skydda sig nu än mer än förr. Barnen är extra viktigt också. Bellis är en brunis, hon blir toksnabbt brun. Hon smörjs ändå in med solskyddsfaktor 50+ och hon har även lika ofta sin långärmade uv-dräkt som hon har sina baddräkter. Ändå blir hon väldigt solbränd. Jag tror inte hon är sådan som bränner sig utan som sin pappa som blir brun direkt. Jag reagerar lite på när man säger att man vill ha hela sommaren som denna veckan varit, sommaren ska vara stekhet och varm. Jag tycker att man tänker inte längre då än näsan räcker. Man måste även tänka på skog, mark och gamla människor också som mår dåligt av denna hettan. En varierad sommar röstar jag på, för allt handlar inte bara om att bli brun, sola och bada – Solens uv-strålning och riskerna med det. Tror vi kommit längre än så att vi är medvetna om risker med allt vad det innebär.

Denna veckans agenda!

Den här veckan är det lite full skubb, eller näe är det väl inte men det är något inbokat varje dag faktiskt. Idag är det då inlämning av uppdraget och eftersom jag haft så ont i ryggen har jag inte kunnat sitta så mycket jag velat så det är mer kvar åt mig idag, men det går bra. Imorgon ska Bellis klippa sig. Det behövs också för det är lite för fluffigt nu, hon behöver få det genomgått igenomklippt. På onsdag ska jag till frissan, och klippa och färga utväxten. På torsdag skulle jag haft naglar, men nu fick jag ju göra dem tidigare eftersom en nagel gick sönder och på torsdag klockan 14 går Bellis på sommarlov fram t.o.m 16 aug.

Lyfter på hatten och önskar er en trevlig vecka

Vem tror du att du är egentligen?

Lika som bär både till ytan och till personlighet, idag matchar vi med prickiga klänningar, på PRICKEN lika!

Har du gener och personligheten från dina föräldrar?

Just nu läser jag kursen Lärande och utveckling. Där tar vi upp begrepp som arv, gener och hur vi skapats. Det är intressant egentligen hur det kan vara. Bellis är väldigt lik mig som barn och även till utseendet. Hon har även flera sidor som jag märker mer och mer som jag minns sedan jag var liten. Hon ÄLSKAR verkligen djur och det gjorde och gör jag också. Just det brinnande djurintresset hon har, hade jag med och det är så gulligt att se. Jag har inte ärvt så mycket likheter med mina föräldrar. Vi har inte samma gener eller personligheter. Men Bellis då är en kopia av mig, vilket då är kul. Just att man blir som man ungås också för att bli den man är. Samhället och miljön skapar den man är till lika stor del som arv och gener gör.

Jag flyttade ju hemifrån som 19 – åring till Stockholm närmare bestämt till Lidingö, där jag började jobba som barnflicka. Där fick jag som ung direkt lära mig ta ansvar för två barn då jag vart barnflicka till en familj med högt uppsatta föräldrar som jobbade till sena kvällen. Tänk jag hade barnen mer än vad de själva hade. Jag började tillsammans med det att även jobba som barnskötare på en montessoriförskola också. Ena barnet som var då 4 år gick på den förskolan. Det ingick i min barnflicktjänst att jag skulle jobba på förskolan också. Tänk vem jag hade varit idag om jag inte gjort det jag gjort. Det är spännande att tänka på. Vi är formbara och vi kommer ändras genom åren.

Hur formades ni fram?, har ni gener från era föräldrar eller syskon och tycker ni att samhället skapat er till den ni är?

Nu får vi allt kamma till oss!

Det var då otroligt att det kan bli så två dagar på rad.

Igår ringde BQ,s telefon 6:35, – GODMORGON ungefär. Vi hade försovit oss och BQ rusa upp som en virvelvind, en kvart senare är han på väg till sin kusin som då således var han som ringde. De samåker till jobbet och har sin bil varsin vecka. Därmed försov sig kusinen också, Opps! シ Så idag då så åkte BQ lite tidigare till jobbet och kommer in och pussar mig godmorgon och även tösen. Bellis kommer in till mig och sätter sig lugnt och spelar lite på mobilen och vad tror ni jag gör då?!, jag somnar om. En 45 min senare säger Bellis, – Mamma ska vi inte ha frukost idag? Men alltså nu tror jag allt att vi får kamma till oss, vad är detta? Vi gör oss i ordning och vi bestämmer att Bellis får äta sin smörgås på bussen, vilket också går toppenbra. Vi hann med bussen i alla fall och det var inget krångel alls, allt flöt på som tur var. Lilla minsta krångel hade varit ytterst olämpligt. Var nästan som Bellis också förstod för hon klädde sig utan problem och föreslog själv att äta smörgåsen på bussen.

Några tips då du tycker att du haft en dålig start på dagen

HAR DU FÖRSOVIT DIG? Gör det bästa av det, alla gör det någon gång och det kommer hända fler gånger. Bestäm dig för hur du ska tackla den. Kan du välja bort någon morgonrutin för att hinna allt och komma i tid? Kanske det är bäst att låta håret vara i en toffs idag, för börja tänka tankar att locka håret det är inte aktuellt. Det är hur du prioriterar och vilken inställning du har för att hantera starten på bästa vis trots försovningen.

SKIPPA INTE FRUKOSTEN! Du måste ha energi, startar dagen med en försovning och du hoppar frukosten för att hinna i tid, så har du startat dagen på sämre sätt då stress och hunger inte är en bra kombo. Det kommer prägla din dag negativt. Du behöver den där frukosten, ta något du kan göra i farten och ät det medans du tar dig till jobbet.

LÅT DET FÅ VARA EN SKITSTART Klandra dig inte, låt det få vara en sämre start och tänk att nu så, nu är jag på väg och det jag kan göra är att be om ursäkt att du försovit dig och meddela att jag är på väg. Meddelar man i tid så kan arbetsplatsen lösa det som behövs tills man är på plats. Allt beror ju såklart också på hur man jobbar och så. Missar man tåget kl 6 på morgonen som är 2 h bort till ens arbetsplats och man vaknar kl 8 och inser att man försovit sig kanske man helt enkelt får ringa chefen och ta det samtalet och fråga hur vi löser detta på bästa vis nu. Allt blir bättre bara man kan ta situationen som blivit.

Har ni försovit er någon gång och hur hanterade ni situationen?

Den tar vi fram suddgummit på!

Fina familjen – Julen 2019

Gårdagen vill man ska suddas ut bara, den var gräslig.

Igår hade ingen av oss tre en bra dag. Jag var trött, grinig och vet inte vad. BQ hade söndagsångest och var tystlåten och inte på humör. Bellis var otålig, tvär och fick många gånger gå in på sitt rum för hon inte lyssna. Så därför är det jättebra att vi är ifrån varandra idag tycker jag så vi får ny laddad energi och längtar efter varandra. Sitter nu här och dricker te och ser tillbaka på gårdagen som inte vart bra annat än att jag klarade kursen och fick jättebra betyg. Resten är bara att dra streck över, skitdag rent ut sagt. Det tänker jag dock inte älta och gnälla mer över idag vad som sagts och varför det blev som det blev, det är bara onödigt. Vi la oss ej osams men inte som vänner heller. Jag hade svårt att somna och vad händer då BQ börjar snarka, och högt också, men ohhhh シ. Jag får väcka honom flera gånger så han vänder på sig och vet ni varje gång är han lika kärleksfull och mjuk mot mig. Då får man dåligt samvete efter sådana dagar som igår ♥. En annan blir ju ganska less då man blir väckt. Dock är jag ganska matt och trött idag efter gårdagen och för jag får sova så dåligt.

6 tips som hjälper dig få stopp på de ältande tankarna: 

Ältande handlar ofta om oro och rädsla. Man ängslas över saker som inte har hänt, men som skulle kunna hända. Men det är också vanligt att älta sådant som har hänt, till exempel en konflikt, någon oförrätt eller en separation.

1. Notera när tankarna börjar skena iväg
Att börja uppmärksamma ältandet är det första steget. Börja notera hur dina tankar går, när du börjar tänka på något som hänt om och om igen och när du börjar oroa dig för saker du inte kan kontrollera. Var ärlig mot dig själv. 

2. Utmana dina tankar
Det är lätt att låta de negativa tankarna ta över. Tankar som ”om jag sjukanmäler mig så kommer jag få sparken” är ofta överdrivet negativa. Lär dig att känna igen dem och ersätt dessa tankar med något mer realistiskt.

3. Håll fokus på aktiv problemlösning
Att älta dina problem kommer inte hjälpa dig, men att hitta en lösning till problemet gör det. Fråga dig själv vad du kan lära dig av misstaget och hur du kan undvika liknande problem i framtiden. Så istället för att fråga dig själv “varför händer det här mig?” fråga dig själv istället “ vad kan jag göra åt det här?”

Källa: www.psychologytoday.com – Läs resten av tipsen på länken

MISSA EJ ATT FÖLJA MIG PÅ DESSA SÄTT!!!!!!!!!!

FIFFIGT OCH BRA

För er som bloggar på nouw, se nedan

Måste vara inloggad där för det ska funka

——————–> FÖLJ PÅ NOUW (trots att det är wpblogg) <———————-

För er som vill följa utanför nouw se nedan

——————-> Följ mig via bloglovin <———————-

En riskfri valborg utan eld och corona

Nu saknar jag min gubbe, blir så sena dagar med en pendlande älskling.

Han är i regel hemma närmare 18 och det är sedan inte så många timmar kvar på kvällen sedan. Ikväll ska vi i alla fall kika på andra avsnittet av Sthlm Rekviem. Se om jag fixar det (jojo det gör jag), men har svårt för då det är barn som blir mördade och man får se hela storyn kring det och ingen kan förhindra, då blir det lite så det sätter sig ツ Antar att jag kommer somna i soffan för jag är oändligt trött idag. Imorgon får tösen och jag lite sovmorgon, hoppas att det blir så med så hon inte vaknar då älsklings klocka ringer. Hon ska gå på fritis imorgon mellan 9-14. Då hinner jag plugga det som behövs för imorgon. Sedan är det lite lediga dagar, det ska bli skönt.

Hur firar ni valborg i år?

Har ni något inplanerat? Det blir ju en annorlunda valborg för alla kan man ju ana. Här tipsar aftonbladet om olika sätt att fira valborg och dem var inte alls så tokigt. De tipsar om kubbspel, champagneprovning, samla vårminnen, hitta vårtecken – Ja läs mer här – Aftonbladets tips på riskfritt valborgsfirande (ej supportinlägg)

Bildkälla

Såhär mår du efter en coronasmitta

Tappar motivationen till det mesta

Idag har jag fått sova lite längre. De andra också, men de vaknade lite tidigare och smög upp utan att väcka mig. Jag fick sova till halv tio ungefär, så skönt. Jag känner mig less på detta, man tappar lust och inspo till allting. Jag vill komma igång och träna och röra på mig igen på träningscenter. Känna att luften är fri och man får den där härliga befrielsen man får då man brukar komma ut eller göra något och komma hemifrån. Så känner jag inte längre just nu. Nu gör man ju handlingar och ärenden snabbt för att komma hem igen så man känner att man kan tvätta av sig eller duscha igen.

Det får heller inte nonchaleras för mycket.

BQ är inte lika ”noga” som mig och Bellis får jag faktiskt erkänna. Han är inte så noga med att tvätta sig då vi varit ute och han tycker att det ordnar sig det är inte så farligt. Han tycker man kan gå på sport eller konserter bland 500 människor han oroar sig inte. Men fortsätter vi alla att tänka så så kommer det ju fortsätta att sprida sig mer och mer. Enligt media och experter är ju det bra om det fortsätter att sprida sig. Ju mer som smittas desto mera så kommer vårt land tillslut på egna händer bli immuna. BQ skulle heller inte stanna hem från jobbet om jag eller Bellis skulle ligga i feber och hosta är jag övertygad om om inte han var dålig. Det uppmanas ju att vi ska vara hemma alla i familjen om vi är dåliga. Han anser att vi inte skulle ha råd med det. Samt jag förstår honom också. Jag anser att man får ta de uppmaningar som de säger man ska göra.

Jag blir lite less nu, så fort man sätter sig vid datorn eller startar tv, eller telefon så är det bara om CORONA. Vissa dagar läser man artiklar som lugnar en och man lyssnar på experter som lugnar en och man tycker att detta känns ju ej så ”farligt”. Sedan om man ex ska in för att kolla något annat så kommer en artikel framför ögonen där det står sådant som oroar en ännu mer. Som man läst hela tiden så om man är en frisk person så reder man ut det om man får det. Dock såg jag en artikel idag där de skriver om hur personer blir efter de haft smittan och då blir man lite skärrad igen. Just nu skräms man bara av att de skriver om alla förberedelser inför att skapa spökstäder och isolering osv. Varför kan dem istället inte intervjua människor som varit sjuka och man istället kan få höra hur dem mår efteråt. Allt det andra vet vi ju nu hur man blir då man blir sjuk. MEN EFTERÅT DÅ!

Försök skapa lite ljus i tunneln istället KÄRA MEDIA

Jag ville inte gå nära dem, de måste känt av det.

Igår då vi handlade var det ett par och en tonårsdotter som var där vi handlade. Det syntes att de typ precis kommit från utlandet. De var krukbruna. Fast jag inte vill vara så vart jag stressad över att dem var där inne i affären. Vid flera tillfällen så dök de upp precis där jag stod och de tog i samma dörrar innan jag skulle ta i osv. JAG VILL INTE KÄNNA SÅHÄR för jag är inte sådan person annars. Nu dock är det för påtagligt, så man kan inte undvika det längre. Som när BQ och jag var ute och åt i fredags så var det inte många folk. Den restaurangen brukar annars vara väldigt fullsatt och i fart då man är där. Det var knäppt tyst igenom centrum då vi gick hem, det brukar det inte vara en fredagskväll.

Vart är detta på väg och kommer Sverige bli som det var. Det är för påtagligt nu att handel och samhälle kommer påverkas väldigt mycket. Jag är glad att jag studerar på distans, för hade min skola stängs ner så hade jag inte fått CSN.

SLUTA SLUTA SLUTA panikbunkra, tänk inte BARA PÅ ER SJÄLVA!

LÄS HÄR – Sluta panikbunkra

En vit spökhand knackade på mig

Igår kväll runt 22:20 när jag tagit ut Enzo på nattkissen så knackade det på fönsterrutan till grannen mitt emot oss. En vit hand som såg ut som en spökhand och man såg ingen människa. För övrigt var det helt nersläckt precis i hela lägenheten och inget lös där inne? Knackningen vart hårdare och hårdare. Jag reagerade inte först för tänkte att det var väl grannen som skulle dra ner och gå sova. När knackningen vart hårdare vart jag faktiskt lite rädd att någon gick bakom mig och Enzo som skulle slå ner oss eller något så jag vågade inte kolla bakåt. Det gick ingen bakom oss i alla fall för jag såg det då Enzo och jag gått in. Jag vet inte var det där var och vet inte hur jag ska ställa mig till det heller då jag brukar tycka sådant är nonsen.

Nu är det nog dags att ta tempen på tant Mirre

Nu tänker väl ni att jag var trött och såg i syner och lägger ihop ett och två och överdriver. NEJ det är faktiskt inte så, LOVAR, det var något där i alla fall som reflekterades som en vit hand och knackningen vart hårdare och hårdare. Varför skulle någon knacka på mig halv elva på kvällen hos grannen? Skulle jag säga detta till BQ skulle han säga att det var dags att gå lägga sig för mig och att jag sett för mycket på thriller nu ett tag. Men varför hörde jag knackningen starkare och starkare då? Hade det varit grannen själv hade hen ju kommit ut till mig i trapphuset eftersom hen då hade sett att jag var på väg in.

Vad tror ni att det var, tror ni på andar och spöken?

Är du svart eller är du gul?

Alltid så skönt att landa hemma för det är precis det man behöver känna lugnet. Tänkte på det då vi hade en (då jag jobbade kvar) patient som hade väldigt ångest och då gav jag henne tipset som jag fått då jag gick hos psykolog då jag hade panikångest/babyblues då vi fick vår älskade tös.

Färglägg dagen, och skriv en rad du blivit glad av just den dagen. Så enkelt kan det vara dela in dagarna i svart är botten och rött är toppen. Där emellan kommer det fler färger som grått, ljusgrått, ljusgult, gult, orange, rosa & rött. Igår kanske dagen var svart, men idag kanske dagen är ljusgul osv. Ni förstår tankesättet.

Skriv  ner i en särskild bok för detta en rad varje dag som gjort att du mått ”bra” för en stund. Det kan vara att någon log till dig på stan. Du kanske åt en chokladbit som gjort att du mådde extra bra den dagen (nu pratar jag inte om tröstäta). Det kommer göra på sikt att du ser att det blir mer och mer text som du skriver som gör dig glad! Det fungerar och det är en sann metod som är viktig.

Patientens dag som förmodligen var svart då hon startade dagen för hon hade ångest över att gå till oss, kanske slutade med att hennes dag vart gul just för att hon pratat med mig , är ni med?

TA MITT TIPS TILL ER FÄRGLÄGG DAGEN   🎩📷💛🏀 🌺 ❤

Vilken är din färg idag?

Hur kan man glömma en patient?

Älskade fina pappsen, min hjälte

Pappa är tyvärr dålig igen och som det verkar ha fått tillbaka vatten i lungorna. Han har inte blivit bra sedan han var inlagd och nu ansåg mamma att detta kan inte vara normalt så hon bokade tid till vårdcentralen och där togs nya prover. Proverna visade inte bra, så han skulle få åka till akuten. Pappa behövde åka ambulans dit. Mamma som hade egen bil dit blev hänvisad att åka till akuten eller att dem skulle ringa henne när pappa fick komma till rätt rum så hon skulle slippa behöva sitta och vänta på akuten. Dem ringde aldrig.

För att skona mamma så ringer jag upp akuten.

När jag ringer till Akutens informationslinje för anhöriga så säger dem att det finns ingen inskriven patient på det personnumret, VA?! De ber att få återkomma efter de varit i kontakt med läkaren. De ringer upp mig och det finns ingen patient där. Det finns heller inga journaler från vårdcentralen. Antigen beror det på att läkaren endast bandat journalen och ej skrivit något än. Men vart är pappa då?! säger jag, vart har ambulansen tagit honom? De säger att han kan ev då ha förts till Västervik eller Kalmar sjukhus och att de får be att återkomma. Vi hör ingenting fortsatt?! Då ringer min bror och berättar att han fått tag i dem och att han nu förts med flexitaxi till akuten. Samtidigt har de kontaktat mamma där det visar sig att de hade glömt bort pappa, han har alltså suttit i 2½h på vårdcentralen i ett rum och inte vetat något alls. Nu är mamma hos pappa på akuten där pappa väntar på att få veta vad hans nästa steg är. Deras förklaring ska ha varit att det inte funnits någon ambulans ledig därför han fått vänta.

Hur hade ni gjort? – Klagat, gått hårt fram?

Alltså jag blir helt ursinnig, hur kan de glömma bort en patient? Pappa är så fin i kanten så han ville inte gå ut och fråga varför ingen kommer. Det borde han såklart ha gjort, älskade vännen. Mamma är ju ursinnig och såklart mån om pappa så hon vill ju få ifrågasätta dem om det här. Dessutom hade pappa ingen mobil med, det hade ju såklart också varit det bästa. Hur hade ni gjort? Jag anser att vi får invänta allt tills alla journaler är skrivna, sedan får man begära att antingen få prata med chefen på den vårdcentralen, eller kontakta patientnämnden

Hur hade ni gjort?