När man faller och inte vet hur hårt!

När man faktiskt brakar samman

Stress är inget att leka med och heller inget man ska förneka för det blir tillslut ett stort bakslag. Så vart det för mig i torsdags, ett rejält bakslag där kroppen ville säga mig något. Jag har känt en lätt sus av stress ett längre tag på jobbet. I torsdags efter ett jobbigt moment så kände jag gråt i halsen och fick gå undan. – Jag förstår dig sa en kollega och stöttade mig med de orden. När jag sedan samlat mig och skulle fortsätta vid påklädning i hallen så kände jag mig lite mer stressad och nerstämd. När hallsituationen var klar och barnen var ute med de pedagoger som var ute så skulle jag prata med en kollega om grejer för nästa vecka. Då började jag helt plötsligt bara gråta, samt kroppen skakade. Kollegorna flera av dem kom fram och kramade om mig, ohh älskade dem

Efter ett tag så fick jag inte luft kändes det som och jag grät så jag hulka eller hur man ska förklara det. Jag kände mig än mer stressad och jag fick inte till utandningen. Jag försökte men utandningen gick inte, jag fick gå sätta mig i ett av rummen på avdelningen. Ju mer jag försökte ju mindre utandning fick jag till. Jag grät hela tiden också och kände mig stressad. En kollega kom och tog tag i mig bara och sa rakt av – Mirre jag vet att jag är jobbig nu, men vet att det hjälper. Sedan hjälpte hon mig att få till andningen så jag också på det sättet lugnade ner mig. Hon pratade med mig lugnt hela tiden och kramade mig samtidigt som hon också satt framför och visa andningstekniken. Medans hon och jag höll på där så fixade två andra kollegor med att ringa till chefen. Alltså så underbara kollegor och så fina de är, all kärlek till dem. Utan dem hade jag nog bara ramlat i hop på golvet . Jag fick då alltså i den stress som varit panikångest och efteråt var jag som en urvriden trasa och satt kvar med dem och smågrät. Tillslut fick de tag i chefen och jag fick order att åka hem. Chefen och en till ansvarig kom sedan hem till mig för att titta till mig och prata, hur fint är inte det?! De kom med stöttande bra besked och vi pratade om saker som jag såklart inte kan skriva om. Det för att också jag skulle se att de gör allt också för det ska bli bra. På eftermiddagen sedan fick jag sova för jag var verkligen heeeelt slut i kroppen, den kändes öm som jag toktränat. När jag sedan vilat klart hade jag fått flera meddelande från kollegor som skickat hjärtan, frågade hur det var osv. En av dem ringde jag upp och prata med också. Jag blir helt tårögd då jag tänker på dem så fina de är.

De här symptomen på panikångest fick jag

  • Stress som också ökade snabbt
  • Kände mig svimfärdig
  • Blev darrig, såg det tydligt på händerna
  • Fick svårt att andas
  • Rädsla att tappa kontrollen
  • Otröstligt gråt
  • Ett tryck över bröstet
  • Svag i kroppen som att ramla omkull, orkade ej stå upp

Går läsa om mer symptom och om ➜ panikångest här

Övertalad att följa med till badhuset

Idag vaknade vi av att snön tämligen VRÄKTE ner och det var stora tunga snöflingor. BQ och Bellis ville att vi skulle åka till ett närliggande badhus för att koppla av. De ville att jag skulle få bubbla bubbelpool och basta, och bara få vara. Jag kände först lite stress och kände bara fly-känsla. Jag valde i alla fall att följa med och det var väldigt avkopplande. De lät mig bara vara och de lekte och träna som bäst de två bara. Hur underbara är inte dem också mina älsklingar Nu är jag i alla fall ordinerad att vila och bara ta det lugnt för att komma tillbaka igen. Hur länge jag behöver vara hemma, det får kroppen avgöra, men hoppas på att kunna komma tillbaka mot slutet av veckan som kommer.

Jag är alltså inte på topp just nu och detta blogginlägg inger lite stress det också känner jag

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig, det löser vi på mindre än 1 sekund!

Om wordpress frågar efter att du ska logga in när du ska kommentera hos mig så känner den av att du har google-konto eller tidigare använt wordpress med den mailadressen. Då vill wordpress att du loggar in på det kontot. För att det ska gå smidigt går du bara tillbaka till min blogg. Du går tillbaka till kommentarsfältet. Använd en mail som inte varit registrerad på google eller wordpress. Har du ingen annan mailadress så hitta på en bara. När du skriver en annan mailadress i kommentarfältet så kommer det att gå att kommentera. Då frågar inte wordpress efter inloggning.

✓ HÄR FÖREKOMMER INTE MOBBING

Jag väljer att radera olämpliga kommentarer. Här är det god ton som gäller. Det är ingen som vill ha elaka kommentarer. Var mot andra som du själv vill bli behandlad. Det vinner du på i längden. Kom ihåg att ni sparar era ip-nummer och jag tar mig rätten att blockera dem om jag behöver. Visa respekt med och mot varandra, det ska man också kunna kräva!

Publicerat av

Mirre - Sweetwords

Hej, här har ni mig, Mirre en Oskarshamnare, som nu bor med min familj i Dalarna. Här skriver jag ner mina tankar i text och bild. Jag jobbar som barnskötare på en större förskola. Lycklig flickvän till BQ sedan sommaren 2001. Efter 7 års kämpande och av dem 2½ års försök via IVF så föddes vår fina dotter, den 23 Nov - 2013. / Välkomna hit, mycket nöje Kram Mirre ❥

10 reaktioner till “När man faller och inte vet hur hårt!

  1. Men fy vad tråkigt att läsa att du mår så här! Vad bra att du hade förstående och hjälpsamma kollegor och chef och att du nu fokuserar på dig själv. Hoppas att du kan vila nu och förhoppningsvis fundera på vad du kan förändra så att du slipper bygga upp mer och mer stress. Kram

    Gilla

  2. Låter lite som ångest attack + stress. Va fint att du hade dina kollegor som kunde hjälpa dej på de fina sätt som de gjorde. Ta hand om dej 🥰

    Gilla

  3. Nej stress är verkligen inget att leka med, och man kan råka väldigt illa ut om man inte tar kroppens signaler på allvar. Det är bra att du är hemma och vilar upp dig, och att du har så omtänksamma människor i din omgivning. Var rädd om dig! Kram

    Gilla

  4. Känner igen mig där med stressen som blir till ångest. Jag blev ju sjuk i stress för något år sedan. Så jag vet hur det känns.
    Va underbara kollegor du har ❤ så himla fina. Vilken tur du har som har den som håller dig om ryggen när det behövs.
    Va härligt att badet va lugnande och att du kunde följa med dit.
    Vila mycket nu och gör det kroppen känner för i lagom mängd. Så du får så lugnt som möjligt runt dig. Ett tips är att ha lite rutin som Inger lugn som tex frukost kl 8 lunch kl 12 ett bad kl 13 o.s.v.
    Ta han som dig nu Mirre och koppla från bloggen så länge den känns stressande. Vi läsare har förståelse och vill ditt bästa ❤

    Gilla

  5. Jag känner så väl igen mig…Jag är förskollärare och har jobbat i förskolan i många år. Ett underbart yrke…men ack så påfrestande. Ta det lugnt nu och vila, ta dina stressignaler på allvar!
    Jag gjorde i n t e det, körde bara på trots att jag inte mådde bra. För jag gillade ju mitt jobb! Det ledde till att jag så småningom drabbades av utmattningssyndrom och sjukskriven på heltid- har varit det i snart ett år nu.
    Var rädd om dig!! Kram från Ninnie

    Gilla

  6. Stress är inget att leka med… Har skrivit om det vid flera tillfällen, Det har inte blivit bättre av hur illa vården behandlat mig, men tack vare pure change är jag på rätt spår igen 🙂 Tror mest på aktiv vila, och tror det var bra att du följde med till badhuset. Kram.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.