Hur ska man våga träffas igen?!

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är solis-1.png

Är jag snorig eller är jag inte snorig?

Det här med covid och hur man ska tänka är ju för mig något som denna jul varit jobbig. Man började ju känna en form av lättnad när det släpptes lite på restriktioner och man fått vaccin. Mina föräldrar har fått tredje vaccinsprutan och då kändes det som om det skulle vara safe att åka och träffa dem och bo tillsammans med dem nu någon av julens dagar. Tanken är då att vi skulle åka till dem nu trettonhelgen och vi har då tagit ledigt för det också. Nu har covid ökat igen och just Oskarshamn är en av de städer som ökat mest i landet. De har mycket mer smittspridning än vad vi har här. Vi har även fler olika sorters smittor på mitt jobb och det är fler personal på avdelningen och dem bredvid där jag jobbar som har smittats i covid. Det går även influensa där, jag drabbades ju av det.

Jag vet inte hur man ska tänka?! Jag menar man vågar inte för dem, de är i riskgrupp båda två och inte bara för åldern. Samt även för vår del, vi ska åka till en kommun som har större spridning än vad vi själva har här. Man känner efter är jag snorig eller är jag inte snorig? Hur vågar man tänka då man har en långresa på 80 mil?! Jag tror jag blir knäpp på detta? Känns som om det är mycket ansvar som hänger på mig i vilket beslut man ska väga för och emot att ta. Även att det är mina föräldrar så träffas vi ju inte kontinuerligt eftersom det är så långt avstånd till varandra och då bör man ju ej ses. Dock är det ändå dags att träffa dem då vi inte setts sedan i juli och de måste ju också få känna att vi prioriterar dem. De vill att vi ses och de vågar, men vågar jag?! ❤ Jag jobbar ju dessutom på förskola där det går smittor hela tiden och kan föra med mig både det ena och andra. Ska man behöva tänka såhär hela tiden, det är det nya samhället vi lever i, inte sant?! I sommar kan jag ju träffa dem på annat sätt för då är det ju lättare att ses ute. En och annan kan säkert tänka att boka hotell då så ses ni ute ändå! Ja visst det är kanske inte det man har råd med alla gånger flera nätter på hotell.

➤ Hur känner ni vågar ni träffa gamla människor i riskgrupp om ni och dem är vaccinerade?

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig, det löser vi på mindre än 1 sekund!

Om wordpress frågar efter att du ska logga in när du ska kommentera hos mig så känner den av att du har google-konto eller tidigare använt wordpress med den mailadressen. Då vill wordpress att du loggar in på det kontot. För att det ska gå smidigt går du bara tillbaka till min blogg. Du går tillbaka till kommentarsfältet. Använd en mail som inte varit registrerad på google eller wordpress. Har du ingen annan mailadress så hitta på en bara. När du skriver en annan mailadress i kommentarfältet så kommer det att gå att kommentera. Då frågar inte wordpress efter inloggning.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är solis-1.png

27 reaktioner till “Hur ska man våga träffas igen?!

  1. Jättesvårt är det. Man blir knäpp på det. Just frågorna om hur man ska göra med att träffa sina släktingar & familj. När dem bor i en annan stad & det är en bit dit. I & med covid.
    Jag träffa min farmor under julen. Det gick bra.
    Ta hand om dig❣️🤗

    Gilla

  2. det är verkligen synd att de öppnade för tidigt världen. de hade kunnat förhindra så att smittspårningen inte blev värre. de hade kunnat ndra o väntat

    Gilla

  3. Det är jobbigt att vara den som tar beslutet om att åka eller inte åka men mår alla bra, ni är vaccinerade så ja, åk. Om de är okej med att ni kommer. Jag är sån, minsta lilla symtom så NEJ absolut inte. Hoppas du finner ro i ditt beslut ❤ man vill ju gärna träffa sin familj

    Gilla

  4. Det är inte det lättaste hur man ska tänka nu i smittotider. Prata med dina föräldrar om det säger jag och kanske träffa dem ute. Förstår att det är långt att åka och så tråkigt att vänta och vänta för att träffa sina nära och kära.

    Gilla

  5. Första svängen träffade jag inte mina föräldrar alls men eftersom vaccineringen kom igång så vågade vi börja träffas lite grann men vi uteslöt kramar och gärna utomhus. Nu sista halvåret har vi träffats och vågat oss på en kram men nu börjar jag bli osäker igen även fast mina föräldrar har tagit tredje dosen och jag kommer ta den om två veckor. Precis som du tänker man hela tiden. Är jag snorig eller inte? Här i Uppsala rusar smittan uppåt nu med så tror nog ett tag framöver att vi får höras på telefonen istället. Tråkigt men man är rädd om dem.

    Gilla

  6. Jag känner igen mig i så mycket. Minsta snuva så kommer tankarna på covid. Så sjukt läskigt och tragiskt att man till slut knappt vågar åka iväg… Känns som man blir paranoid eller något i den stilen.. Fortsätt kämpa fina du ❤ .

    Gilla

  7. Jag vet det är skitjobbigt ,men helt normalt att tänka så nu i dessa tider, du bry dig åtminstone om dina medmänniskor,Hoppas ni kan få träffas om dem nu väljer att ni får komma dit, kram

    Gilla

  8. Jag tycker att det är jättesvårt. Å ena sidan tycker jag att om alla är friska & mår bra kan man ses. Men å andra sidan måste det kännas bra i magen… Det är ju extra jobbigt när det är ens egna anhöriga för man vill ju inte vara orsaken till att de ev blir sjuka. Men å andra sidan igen så måste vi våga börja leva om alla är symptomfria… Ledsen att jag inte kan råda dig.

    Gilla

  9. Jag förstår din tvekan mycket väl. Jag tycker att det är bara du som kan bestämma om du ska åka eller inte. Gör det som känns bäst för dig.
    Själv så träffar jag gamlingar dagligen i stort sett. Jobbar på en demensvåning, och där är alla i riskzonen. Så att jag och alla andra som jobbar där måste känna efter både en och tre gånger om vi är sjuka eller inte.

    Gilla

  10. Alltså om folk kan åka till fjällen och ingen ser det som något problem så tycker jag att ni kan åka till dina föräldrar om ni mår bra.
    Lita på din magkänsla, den har alltid rätt!
    Jag förstår hur du menar att det känns det ligger mkt ansvar på dig. Om alla hade varit försiktiga och tagit lika mycket ansvar som du känner så hade det inte varit lika stor smittspridning. Jag säger, kör på samma som alltid – tvätta händerna, umgås så mkt som möjligt utomhus, träffa inga andra än dina föräldrar, gå inte i affärer och bara var allmänt försiktig.
    Jag hoppas att alla snart får lov att träffas!

    Gilla

  11. Mina föräldrar har antikroppar och är trippelvaccinerade, så dem träffar vi. Även mina vuxna barn. Men familjer med mindre barn håller vi oss gärna ifrån, det är där smittan verkar störst… men jag kanske inbillar mej?

    Gilla

  12. Det är verkligen inte lätt hur man ska göra. Du är ju vaccinerad och dina föräldrar är vaccinerade? Då måste ni ju våga ses tänker jag. Vad finns det annars för mening med att ta vaccinet om det ändå inte gör att man vågar börja leva. Jag menar inte att släppa på allt och strunta i allt vad restriktioner heter. Men våga lita på det skydd ni ändå har och ses om ni alla är friska. Angående smittspridningen som är högre dit ni ska så behöver ni ju ändå inte träffa en massa människor. Ni kan ju vara i er egna lilla bubbla. Kanske ses utomhus så mycket som möjlgt?

    Gilla

  13. Vi är alla vaccinerade och om vi alla mår bra så självklart ses vi. Vid symtom/ känslor att något är på gång avbokar vi.
    Man måste fortsätta leva, träffa sina nära o kära (ingen av oss lever i evighet) och inte vara så rädd att man tappar kontakten med sina kära. Det går att vara försiktig, ta ansvar och ändå ses, man får var lite kreativ ibland, tänka om o ses på annat sätt om det inte går som vanligt.

    Hotell kostar absolut men kanske kan ni välja bort något annat ett par månader för att kunna åka o träffa dina föräldrar utomhus, grilla korv eller något o bo på hotell?
    Bara en tanke då jag hade gjort så själv, prioriterat bort något mindre viktigt….

    Gilla

  14. Jag vågar träffa mina, om vi inte är snoriga. För mycket känner jag nog inte efter, men jag KÄNNER efter och skulle inte utsätta dem för smitta. Men det var faktiskt samma innan pandemin, jag har alltid varit sådan att jag tar smittor på allvar och var alltid förbannad på kollegor som kom till jobbet trots att de var sjuka. Nu är de duktiga och stannar hemma.

    Bara för att det är mer smitta i en kommun så kommer ju inte nödvändigtvis ni utsätta er för mer smitta, var med era egna friska personer om ni åker ❤

    Gilla

  15. Visst är de jättesvårt att veta hur man ska göra. Nu har jag jobbat väldigt många år på förskolan och så mycket smittor vi utsetts för dagligen så har jag byggt upp ett bra immunförsvar, vilket du också kommer tids nog. Om ni har råd ta in på hotell eller vandrarhem? Så kan ni ses ute. Ni kommer säkert fram till rätt beslut

    Gilla

  16. Vi skulle ju ha varit i Stockholm vid jul men fick ställa in pga feber och förkylning. Jag tror inte detta skit kommer ta slut på väldigt länge för det sägs att den tredje vågen kommer nu.

    Gilla

  17. Den är svår.. volontärer ju på vid din sida med äldre. Är trippelvaccinerad. Träffade några i veckan. Trippelvaccinerade ändå är två covidpositiva fick vi reda på igår. Tog snabbtest både igår och idag som var negativt. Samtidigt. Hur mycket ska vi isolera oss? Finns inget enkelt svar.

    Gilla

  18. Ja detta kan göra en knäpp. Jag åkte till morsan i jul och skulle även ha åkt till farsan några dagar och träffa honom och hans fru. Pappa ställde in det då det är ökad smittspridning och han är med i flera riskgrupper. Jag förstår honom och vi ska förhoppningsvis träffas i sommar istället. Det är ju en risk att åka till ett ställe där det är mer smittspridning än där ni bor. Jag tror de kommer förstå om du väljer att inte åka och jag tror du kommer bli nöjd med ditt beslut vilket du än tar.

    Gilla

  19. Det är värkligrn jobbigt att känna så vågar man åka eller inte jobbigt när det ökar i stora delar av landet då man inte vet om vågar åka för sin egen skull jobbig situation vi är i nu när det ökar i gen ♥️

    Gilla

  20. Vi undviker möten inomhus, har haft covid 19 och hela familjen utom lilla dottern har vaccin men äldre i riskgrupp känns riskabelt ändå, vi träffas utomhus och gör saker

    Gilla

  21. Som tur är så har jag inga i riskgruppen o jag är nog äldst 🤣 Men det är fasiken inte lätt detta. Jag är sjuk, förkyld då det visade sig att det inte var covid, Jazz och Junior har även de varit hängiga men ingen covid där heller. Förkylningssymptomen är olika för oss alla. Juniors styvmor (som han var hos I jul) har coronan. Jag själv är så lindrigt sjuk, lite tjock I halsen och lite feber. Så en lindrig förkylning. Men jag är ledig denna vecka, så jäkla typiskt så man helt enkelt får vara hemma.

    Gilla

  22. Jag känner precis som du, tycker det är jättejobbigt. Känner ett enormt ansvar för min omgivning och för mig själv. Eftersom jag jobbar hemifrån har jag kunnat styra mitt umgänge mycket under corona och det känns skönt. Det har nämligen gjort att jag kunnat träffa min föräldrar, som är viktigast för mig. Jag har valt bort jättemycket för att kunna göra det och har ibland tyckt lite synd om mig själv. Har emellanåt känt mig isolerad som bara den. MEN hade ändå inte gjort annorlunda, det här är det rätta för mig. Man kan ju bli knäpp av att tänka på symtom, men jag gör det konstant. Har kronisk smärta och allergier, och en dålig värkdag eller allergireaktion kan ge influensakänsla. Sönderanalyserar oftast symtomen numera, är det ”bara” värk” eller rent av förkylning? Hoppas du till slut landar i ett beslut, förstår att du gör svåra val. ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s