Känn dig inte sämre och gå på känslan

Hej

Jag pratade med en bloggare idag som bloggat länge och har nu slutat blogga för att hon kände att det var så mycket press åt alla håll. Hennes blogg gillade jag jättemycket och kan sakna den. Hon bloggade på ett sätt som jag gillar och tycker att sådana bloggar ska vi ha kvar. Vi pratade ett tag om det och faktiskt börjar jag känna likadant och det förstör hela bloggandet. Man bör hela tiden tänka på hur man formulerar sina blogginlägg så det är bra läsbarhet, bra rubriker, lockande text, integrera med läsarna och man ska länka och skriva text på sätt så man ska synas på google. Måste man det så otroligt mycket hela tiden då? Visst man vill väl att sin blogg ska växa. Men bloggen är väl personlig, inte en säljande pelare anser jag. Jag är lite trött på det där nu faktiskt. Min blogg ökar i statistik hela tiden och jag får fler följare. Detta har gjort att blogglusten försvunnit för mig och jag som kunde få ihop 5 inlägg per dag (ja nåväl så många inlägg vill jag såklart inte göra varje dag) innan får knappt ihop ett för att jag direkt raderar det jag skriver för att det förmodligen i alla fall inte kommer duga. Min blogg är min blogg och jag tänker inte låta något intala mig något annat att den inte duger som den är. Jag kan tycka att man får hitta en metod som fungerar för en själv. Jag tycker blogginläggen ska säga något och man ska skriva på ett personligt sätt så man märker att det här är en röd linje genom bloggen. Jag tycker även att man ska blogga om det man själv tycker om och förmedla fram en talande känsla kring det till läsarna. Så försöker jag tänka i alla fall. Min blogg vet jag är mina foton som lockar och då ska jag förmedla känslan med fotona med. Jag har dock fått höra att mitt bloggande inte tänker SEO eller Google alls, phhuu!

När ljuset blir som en stark lampa mot naturen

Annars då går det segt framåt, mitt på dagen såhär tycker jag att det känns bra och att jag intalar mig att jag kan gå på APL imorgon. Men på kvällen och fram tills lunch ungefär är jag inte det minsta pigg, så bara fortsätta att kämpa på. Var ut och tog lite luft för en stund sedan utanför huset för det var så fint väder och då var de gula löven mot blåa himlen så vackert. När jag gick där kände jag att jag vill kunna fota och visa er hur knallgult och knallblått de verkligen var tillsammans. Det kan liksom inte bli vackrare än en solig höstdag när solen skiner mot löven. Förra veckan då jag tog promenad för att hämta tösen så låg solen på ett träd med röda och orange löv så att det såg ut som att trädet nästan hade en stark ljusblixt riktat mot trädet. Där och då hade jag kunnat fota hur många motiv som helst, men det hann jag ju såklart inte. När jag är ute i naturen kan jag se och fota hur mycket som helst. Jag kan faktiskt vara en väldigt tråkig på semestern om du frågar BQ eller Bellis för jag stannar upp och fotar så mycket. Jag är sådan att jag vill fota en känsla jag känner och vill få med den på bilden. Ibland får jag med exakt den känslan jag vill i bilden, men ibland får jag inte känslan jag tänkt och då blir jag besviken att jag inte lyckas och då kan jag ta tiden på mig för mycket.

Ska göra ett blogginlägg senare idag tänkte jag där jag ska visa några foton jag tagit och beskriva känslan jag ville få fram då jag fotade dem. Tanken bakom bilden och varför jag kände som jag gjorde och vad jag ville visa med motivet. Pernilla tycker jag beskriver det jag menar här i sitt blogginlägg – Förmedla en känsla med foto.

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig LÄS HÄR, det löser vi på mindre än 1 sekund!

✓ Du behöver bara läsa en gång, till nästa gång vet du