Förmedla känsla genom kameran!

Hej

Jag skrev ju i inlägget innan att jag skulle berätta om några foton jag tagit och vilken känsla jag ville förmedla med dem. Vad jag tänkte då jag tog bilden och blev det den känslan tillslut som jag kände. Här tänkte jag visa er några av de bilder jag först tänkte på.

I denna bild ville jag förmedla sista kvällen på Gotland. Jag ville få fram känslan av att njuta av något som man kommer att sakna och längta tillbaka till. Vem skulle inte längta tillbaka till att sitta sådär igen och njuta av solens strålar.

Här ville jag få fram känslan av LYCKA då Bellis går och plockar sin kasse full av snäckor på stranden efter att hon har badat hela förmiddagen. Viljan att plocka snäckor trots att det var kallt efter man badat. Med mammas kofta på sig och ett glatt leende så kunde man plocka den där påsen till nästan hälften i alla fall.

Här ville jag få fram lekfullheten och friheten man får då man är på semester. Här är vi på Toftastrand vid inväntan av solnedgången. Det tog faktiskt 2h innan jag fick fram den solnedgången jag ville förmedla. Här är ett exempel på när Bellis och BQ tröttnade på mig när de menade på att det är fint ändå. Jag svarade bara NEJ, jag ska fota när det blir så som jag vill ha det. Fler ville ha det som jag ville, för när solnedgången blev sådär så kom fler och fler fram och fotade som innan bara satt vid stranden. Här ville jag få fram känslan av att fånga just det ögonblicket då jag fotar solnedgången samtidigt som en annan med full kamerautrustning också fotar samma som jag gör.

Här ville jag lyfta fram mig själv vackert i en bild. Det är ju verkligen Gotlandvibbar över denna bilden och jag ville lyfta fram det.

Vad mer kan man säga än att man bara vill springa och kasta sig i vattnet. Tycker Bellis förklarar det tydligt i bilden ivern i att komma fram. Jag fångar även i bilden också hur vackert det verkligen var där och då också.

Känner ni hetta, känner ni utlandskänslan, känner ni kall dryck?

Ja här beskriver vi väl Kräftskiva, eller gör vi inte?

Här vill jag förmedla kärleken som mamma till sitt barn. På något sätt är det en ömhet och beskyddande känsla i bilden. Dels mellan mig och Bellis, men även att vi står där högt uppe på Smögenbron och det är jag som bär ansvaret.

Här vet jag att jag tagit massor av foton innan, men jag ville få fram en talande bild för västkusten. Den känslan jag hade där och då. För mig var det båtar, fisk och glittrigt vatten och de täta husen i fronten.

Här vill jag förmedla lekfullheten. Jag börjar bli stor, klarar mer än du tror mamma. Vi kan klättra högre upp även om jag vet att du inte vill det. Känner ni lekfullheten i bilden? Som mamma känner man andan i halsen, men som barn ser man att man har blivit äldre och vågar mer och mer.

Känner ni känslorna jag beskriver och har ni någon favoritbild som ni tycker förmedlar det där extra?

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig LÄS HÄR, det löser vi på mindre än 1 sekund!

✓ Du behöver bara läsa en gång, till nästa gång vet du