Man måste ta sitt ansvar i alla lägen!

Hej

Bellis och jag har haft en mysig förmiddag tillsammans med våra fina vänner. Lekparkshäng, fika och häng hemma hos dem. Perfekt start på en lördag. Kul även att se Camillas nya lägenhet och denna vecka är det hennes vecka och då passade vi på att ses. Vi ska ta igen lite tjejsnack någon dag här sa vi också. Sommaren gör att man många gånger inte hinner träffas så ofta och det är ju så. Olika semestertider och man har aktiviteter för sig.

KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS, LÄS EJ VIDARE DÅ!

Skriver detta inlägg för alla måste ta sitt ansvar i alla lägen

En trevlig förmiddag blev också en mardrömsstund. När vi fikat och lekt klart på ena stadslekparken så gick vi till den andra större lekparken. När barnen lekt en stund så noterade vi en hare som låg mitt i lekparken. Man trodde först att det var en tam hare som var van vid barn och rörelser. Så fel man hade, för syntes att den inte mådde bra. Jag gick fram och kollade haren och barnen fortsatte att leka. Framme vid haren, då såg jag att ena benet stack rakt ut, att benpipan var av liksom. Samt den hade köttsår på ena höften. Den försökte tappert hela tiden att ta sig framåt men den orkade inte, utan den flyttade sig småsmå minibitar framåt. Vid ett tillfälle vart den rädd då en cykel körde förbi precis där den låg och då lyckades den flytta sig liten bit. Då ramlade den ner för en liten slänt och fastnade sedan sådär vid staketet och där låg den sedan kvar. Det syntes också att den var döende och den andades lugnare och lugnare, men var ändå levande och såg man bara huvudet såg den ju vacker och fin ut.

Jag ringde då upp polisen och Camilla sökte runt efter jourjägare eller efter vart man nu skulle ringa. Jag fastnade i kö hos polisen och kopplades hit och dit. Camilla ringde upp jourjägare som sa att om vi kunde plocka med haren i en kartong och köra med den till jägaren så skulle de ta hand om den. Vi sa att vi var i telefonkö till polisen och skulle återkomma om det var aktuellt. Camilla ringde sin fd man och hans kompis och vi fick tag på kompisens fru. De är jägare och hon erbjöd sig själv att hon kunde ta hand om haren. Hon berättade också att det var inte rätt att vi skulle ta haren sådär utan handskar, för de kunde göra illa oss med och det är inte lämpligt med vilda djur.

När yxan kom fram så kom tårarna.

Jag kopplades tillslut fram till polisen som sa att jag skulle ringa jour på kommun, men det gick inte ringa de på helgen ändå. Polisen åker ej ut på mindre vilda djur utan mer vid trafikolyckor med större djur och att det var kommun som ansvarade för resterande viltdjur vid olyckor. Det fanns någon som åker ut som är en ”djurakut” bil som tar hand om skadade djur. Dem gick inte att få tag i så vi lät då kvinnan vi fick tag i komma helt enkelt. Hon kom ganska snabbt med tanke på att hon släppte allt hon höll på med och bodde 25 min bort. Hon var en hjälte som kom sådär, så stark som klarar av det. Barnen förstod att haren var så skadad att den inte kunde få leva längre och att den nu skulle komma till himlen för att få bli glad och skutta iväg igen. Vi gick iväg och lät såklart inte barnen få se när hon tog hand om haren, men när hon tog fram yxan ur sin kasse då kunde jag inte hålla tårarna borta. Just det momentet kollade vi såklart inte på och barnen sprang iväg och gungade då. Barnen såg inte när haren dog, men jag förstod ju vad hon skulle göra och det har jag lite i tankarna såklart. Barnen förstod ju att haren låg i kassen hon höll i sedan. Jägaren var jätteproffsig och förklarade för barnen som var lite rödgråtna att haren var så dålig så det inte skulle gå rädda den. Hon sa till mig och Camilla också att harens rygg var helt av och att benen också var det.

Det ansvaret har man även om det är jobbigt.

Som mamma och vuxen i det här sammanhanget så har man fler ansvar att ta. Tänker man på barnen och situationen så hade det varit helt fel att inte berätta för barnen att haren var döende med tanke på att de också såg hur skadad den var. Barn måste få förstå och i detta fallet se att detta var enda lösningen också. De ska såklart inte se när hon slog ihjäl den, det är såklart inte rimligt. Man ska inte ge barnen mardrömmar efter det. Det man ska göra är att förklara så att de förstår. Det största felet är ju att det är någon som kört på haren från början som lämnat den åt sitt öde för att förmodligen personen inte klarat av att göra det som är rätt i denna situationen. Jag hade själv jättesvårt att hantera detta idag och fick kämpa jättemycket med att hålla tårarna borta för att inte göra situationen värre än den var.

Som vuxen vet man att djur ska inte få lida och den här stackars haren har säkert fått lida sedan igår med tanke på hur små små steg den kunde ta i taget för att ta sig fram. Vi gjorde det enda rätta ändå känns det så fel på något sätt för jag är så ledsen jag också nu när jag tänker på det. Vad ska man göra om man kört på ett djur. Såklart ska man ta sitt ansvar då, det är väl en självklarhet inte sant? Läs mer här hur ni kan göra om ni har kört på ett djur – Regler du ska göra vid viltolyckor

✓ O.B.S! Om du inte kan kommentera hos mig LÄS HÄR, det löser vi på mindre än 1 sekund!

✓ Du behöver bara läsa en gång, till nästa gång vet du