Hjärtat var utanför kroppen

Igår var som sagt en mardrömsdag som jag egentligen helst vill glömma.

När Bellis och jag gick ut efter lunchen och bada så gick det bara 10 minuter så började Bellis se deppig ut i poolen. Hon är annars en delfin typ i vattnet. Hon älskar allt med vatten. Jag började fråga vad det var, men fick ingen kontakt med henne. Jag satt mig vid poolen och hon såg inte ut som hon brukar. Jag fortsatte prata med henne, men jag fick fortsatt ingen kontakt. Hon började då prata lite konstigt och jag fick fortsatt ingen kontakt. Efter några sekunder vaknade hon till och då börja hon frysa jättemycket och börja då gråta okontrollerat. Vi gick då såklart in och jag torka och klädde på henne och hon ville gå sova. Hon la sig i vår säng och jag ringde 112. Vid det laget var jag ganska i chocktillstånd såklart och tokorolig för Bellis. Dem på 112 bad mig att hålla henne vaken så skulle sedan ambulansen komma.

Då börjar nästa äventyr och allt blir bara för mycket.

Tre ambulanspersonal kommer upp här och de försöker göra nån form av utvärdering på Bellis. Hon är tyvärr inte det minsta samarbetsvillig och vill bara sitta i mitt knä med ansiktet in mot min kropp, toalvägrar att prata med dem. De ringer akuten och dem tycker att vi behöver följa med efter det som hände i poolen. Vi kommer in i ett rum på akuten och där vill inte Bellis samarbeta heller. Hon sitter som ett plåster på mig. Det går tillsist att ta tester, blodtryck och sådant på henne. När de säger att hon ska ta blodprov blir det totalt hopplöst måste jag säga. Hon gallskriker, gör sig helt omöjlig och är nästan i chock, hon kommer i chock, läs vidare så förstår ni att hon hamnade i det. Hon är totalt livrädd för sprutor efter att hon vart skrämd när hon var runt 2 år. Hon vart felbehandlad då av den sköterskan som fippla något så otroligt. Vi fick ju utföra blodprovet ändå eftorsom det var tvunget att tas. När blodprovet tagits så märktes det att det släppte lite obehag för henne och hon började vara lite mer mottaglig för personalen. Den sköterskan som tog blodprovet var helt grym måste jag säga, så psykologisk och var fantastisk med henne. Det tror jag faktiskt hjälpte henne med någon panik mindre för proverna. Bellis tokgrät ju så hon hulka och skrek i panik då vi tog blodproven så kort därefter kräktes hon. Alla prover visade bra och dem tog flera st. Efter att Bellis hade kräkts så ringde dr från vårt akuten till barnakuten i Falun som tyckte vi skulle komma.

Då kom nästa äventyr i hela detta och chocken kom

När ambulanspersonalen kom så började Bellis flamsa och fnittra, kände inte igen henne alls. Hon flamsa och hade sig mot ambulanskillen som satt i bilen bak med oss och jag kände mig jättedum. Hon gjorde miner och fjanta sig och flamsa så fort han sa något. Jag märkte att det spelade ingen roll att jag sa till hon brydde sig inte. Killen i ambulansen sa att jag skulle inte bry mig för att det märktes att Bellis var i chocktillstånd. Hon var inte Bellis just då helt enkelt. Tyvärr eskalerade det mer och mer och jag vat jätteställd. Då ringde ambulanskillen upp dr som Bellis skulle till eftersom Bellis inte gick bryta i chocktillståndet och då ville dr att ambulanskillen skulle ta mer blodprov. NEJ inte mer tänkte jag, hur ska detta bli. Då sa ambulanskillen att Bellis nu ska jag ta blodprov på dig. Då sa Bellis samma som honom och härma i liksom sådär fjantigt ton och då sa han det en gång till men mer bestämt. Då bröts hennes chocktillstånd. Hon började då gråta och försökte ta sig bort från honom och sa argt och bestämt ifrån. Hon gick faktiskt smärtfritt med på att han tog provet när hon väl förstod att det inte var något val. Det provet visade fullt normalt så det var inget tecken på det dem ville kontrollera. Då bröts i alla fall hennes beteende och hon började bli blyg istället. Vilket var jätteskönt för jag vart ju superbesvärad av hennes beteende.

Tvätta er nu, för det finns jättemycket corona här

Då var vi på plats på barnakuten i Falun och vi rullades in på ett rum, rum tre var det t.o.m. Bellis kopplades loss från ambulanssängen och lyftes över till sängen på rummet. Doktorn kom in ganska snabbt och då började massa övningar, tester och alla svar hade kommit från urinprov, blodprov och allt de testat. Doktorn sa i alla fall att alla prover och övningar hon gjort visade inga tecken på något utan att det med poolen gissade han på värmeslag. Det kan även ha varit ett mindre epilepsianfall och det kunde vi faktiskt inte fastslå just nu. Hon måste få en liknande incident till eller annat som tyder på det igen för att utredning ska göras. Att göra något efter bara ett tillfälle anser de inte går att börja en utredning på då det bara kan vara tillfälligt. Skulle något liknande hända igen så skulle vi direkt åka till barnakuten i Falun och inte gå via vår vårdcentral eller vår akuten för dem har inte hand om detta utan det blir bara att hon skickas hit i alla fall som dr sa.

Vi fick därför åka hem igen och vi skulle ha extra koll över natten som han sa. Vi skiljs åt och Bellis och jag går ut för att gå hem. Vi hittar inte ut för det står inte utgång, de höll på bygga om där, så alla skyltar fanns ej än. Då frågar jag sköterskan i receptionen som säger – Är ni redan klara?! – Ja, vart är utgången säger jag. – Varför blev ni klara så snabbt svarar hon då?! Jag börjar då fundera vad hon är ute efter och jag börjar bli irriterad varför hon inte svarar på frågan. Jag menar hon kan väl läsa i journalen sedan. – Jo dr har kollat henne nu och nu anser han att vi kunde åka hem, som sagt vart är utgången säger jag då. Då säger hon – Bara så ni vet så är det jättemånga som har corona här, så ni måste sprita er och tvätta er jättenoga innan ni går ut. Jag tittar då på henne igen eftersom jag fortfarande INTE får svar på frågan. Känner mig då som jag skulle vara sämsta mamman i världen som tagit med min dotter mitt i gapet i coronasmittan. Sedan tänker jag direkt att det är inte mig de ska ifrågasätta i så fall utan dr på vårt akuten och dr hos dem som kommit fram till att Bellis behövde komma dit. Eller trodde hon vi smet i från doktorn, vad ska man tro, VAD TROR NI ?Hon visade sedan utgången och Bellis och jag gick sedan in på toa och tvättade och spritade oss jättenoga. Vi gick sedan därifrån och kom äntligen ut därifrån. Jag anser att hon behövde säga det, men kändes verkligen inte som vi var välkomna dit för det är coronaläge just nu.

BQ som hade bilen var i detta på väg till Falun och Bellis och jag tog en promenad till MAX som låg en liten bit längre fram från sjukhuset. Jag som började fatta att allt var klart då och Bellis hade blivit sig själv igen. Jag kunde dock inte slappna av och har inte kunnat det helt idag heller och inte heller i natt. Bellis är i alla fall helt sig själv igen och idag har hon varit på sin klasskompis Olivers kalas. När vi kom hem sedan duschade vi allihopa och vi får innerligt hoppas att vi inte kom åt någon coronasmitta, hualigen.

I allt detta vill jag säga att missa inte att dricka vatten nu när värmen är här och den kommer mer och mer. I dagsläget är alltså diagnosen kraftigt värmeslag och hon höll på att svimma där när jag började prata med henne. Nu lägger vi detta bakom oss och ser det till att Bellis är en erfarenhet rikare, hon har fått testa på att åka ambulans.

15 reaktioner till “Hjärtat var utanför kroppen

  1. Men usch vilka kårar och obehag jag får av att läsa detta och kan nog inte ens föreställa mig hur det känns för dig som mamma! Det är ju verkligen inre roligt att inte känna sig som välkommen när man kommer för hjälp heller, det är viktigt att bli bra bemött för att känna trygghet! Så less på Corona nu…
    Ta hand om er ❤️

    Gilla

  2. Åh så obehagligt 😦 trots coronaepidemin tycker jag definitivt att ni gjorde rätt att åka in, ni vet ju faktiskt inte vad som var problemet :/
    Trist dock att inte bli bra bemött av kvinnan i receptionen. Trots att hon tycker att det är oroande med coronan, kan man sköta det på ett mycket bättre sätt.
    Hoppas nu att det bara var kraftigt värmeslag och att det blir bättre nu 🙂

    Gilla

  3. Men fy så hemskt, man känner sig så liten som mamma när något händer ens barn och speciellt när man inte når fram till dem och de blir helt personlighetsförändrade, så många tankar som måste flugit genom ditt huvud under de där timmarna….Sen var det ju ett otroligt konstigt bemötande från sjuksköterskan…

    Gilla

  4. Åh, stackars henne ❤ Krya på henne! Ja, det är så viktigt att dricka mycket vatten när det har blivit såhär varmt helt från ingenstans. Man känner det själv, när man inte dricker tillräckligt så blir man helt seg i hela kroppen och i huvudet.

    Gilla

  5. Men usch då vilken obehaglig upplevelse. Förstår att ni blev rädda allihopa. Låter så konstigt, men tur det inte var något ”värre” än varmvalsning om det nu var det.
    Är så trött på allt detta med Corona nu. Visst vi ska ha respekt för det, men det känns som att det är det enda folk bryr sig om. Tur ni fick hjälp iallafall. 🌸

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s