Du lilla sparvöga, så vacker

Största djurvännen kanske, med det tog lite i hjärtat.

Godmorgon på er, här är det svalare idag vilket jag faktiskt tycker är skönt, behövs någon dag så med. Idag ska jag läsa 2 kapitel ur skolboken och ska även få mitt uppdrag rättat också, ihh spännande. Måste berätta om en sorglig grej, jag är verkligen en äkta djurvän tycker t.o.m om humlor t ex. Men nu först till vår söta nya bekantskap som hälsar på i ur och skur.

Vi har en bamsehumla som flyger in här titt som tätt, jag ser faktiskt att det är samma humla, för den är extremt stor, gigantisk. Den har flugit in här flera gånger och jag motar ut den, vid ett tillfälle försökte jag faktiskt slå den då den for runt mig hela tiden. Då fick den panik och for in i fönstret och försökte i panik komma ut. Då tyckte jag synd om den och fångade upp den i en burk och släppte ut den. Den har faktiskt varje dag varit in och ut här sedan dess, fniss. När Bellis och jag var ut och badade i trädgården i förrgår, då flög den och satt sig nedanför mina fötter, JA FAKTISKT det är sant. Det går att känna igen som jag skrev för den är så stor, har aldrig sett så stor humla. Ska se om jag hinner fota den så ni faktiskt kan se vårt nya husdjur. Ja detta var en gullig historia, skulle ju berätta den sorgliga, snyft?!

”Du lilla sparvöga flyg över ängarna Dröm dina drömmar så länge du känner liv Du lilla sparvöga flyg över ängarna Dröm dina drömmar så länge du känner liv känner liv Vår tid är nu, en svartvit bild som blir till färg om du vill Så många val, så svårt o se när dina bruna ögon vill se mer Du lilla sparvöga flyg över ängarna”

/ Marie Fredriksson Sparvöga

Du var min lilla sparvöga, sorgligt!

Jag går alltid samma väg då jag lämnat och ska hämta Bellis och då är det en längre bit skogsväg man går halvvägs hem. I förrgår då jag gick från skolan så satt det en fågel längst stigen. Jag reagerade först på att den var så tam och inte flög iväg då jag gick förbi. Jag satt mig på huk och tittade på fågeln som tittade upp på mig med två så vackra klotrunda ögon. Vet inte vilken fågelsort det var, men var jättefin. Jag började prata med den och den fortsatte att titta på mig och hade en – Hjälp mig blick, jag satt nån minut kvar vid fågeln som inte släppte blicken från mig utan tittade upp på mig hela tiden. Jag rörde mig lite närmare och hoppades att den skulle flyga iväg. Den gjorde inte det så förstod ju att den var skadad. Jag försökte i alla fall intala mig att den inte var det och jag sa hej då till fågeln. Jag blev faktiskt påverkad av fågeln, kan inte svara på varför. Jag antar jag blev påverkad för att man aldrig kommit så nära en fågel annars, samt att den tittade så fint på mig. Jag tänkte där och då att jag hoppas innerligt inte att jag får se dig mer, alltså att den skulle ligga där på samma plats då jag gick för att hämta Bellis. När jag gick förbi där sedan på eftermiddagen så var fågeln inte kvar och jag tänkte då att den kanske bara hade vilat och hade flugit iväg. Så fel jag hade TYVÄRR, en bit lite längre fram låg den död och flugorna flög på den, SNYFT! Jag önskar att jag hade gjort något, men vadå?, den levde ju då!.

Ja jag vart faktiskt ledsen, visst det är bara en fågel, men den påverkade mig. Hmm nu kanske jag verkar helt kokobäng, men alltså det finns nog inte någon som är sådan djurvän som jag, jo Bellis, hon är precis samma.

Hur reagerar ni på sådant här?, hade ni sett humlan som söt? Hade ni gjort något med fågeln?

12 reaktioner till “Du lilla sparvöga, så vacker

  • Vilket fint och sorgligt inlägg. Det låter som att du och jag är väldigt lika när det gäller djur. Jag blir också väldigt påverkad, och skulle ha mått som du av att se den lilla fågeln död. Vilket sammanträffande att du skriver om en stor humla som hälsar på. Jag har också en sån som hälsar på mig i huset och är väldigt närgången.
    Har du funderat på varför du har den kontakten du har med djur? Jag är övertygad om att dom känner din vänliga själ och att du är en äkta djurvän. Kommunikation sker på flera sätt än med ord. Kanske tycker du att jag är helknäpp nu, men kanske är humlan ditt kraftdjur. Googla om du vill och det skulle vara roligt att få veta vad du kommer fram till.

    Gilla

  • Det är väl jättefint att vara en sådan stor djurvän! Jag vet inte vad jag hade gjort med fågeln… antagligen som du…inget… men jag hade kanske inte ens gått fram så långt fram, för hu om den flaxat upp framför ansiktet på mig, nej det hade inte min fågelskräck klarat av haha… 😉
    Humlan… det kanske är någon som fått ett nytt liv som humla, någon som bara vill hälsa på dig 🙂 😉 Inte för att jag kanske tror stenhårt på att vi har flera liv, men man vet ju aldrig 😉
    /Maria

    Gilla

  • Ja, man blir ledsen då man ser skadade djur. Även om naturen får ha sin gång så gör det ont i hjärtat.

    Vilken fin låt du lagt in text ifrån. 🙂

    Gilla

  • Jag tar nog en jättehumla än en jättegeting nej skoja bara jag tar hellre inget av det 😂..
    När min syster va mindre så begravde hon en fågel om den va död bara för att hon är en djurvän. Ha en bra onsdag

    Gilla

  • Vilken mysig historia med den lilla humlan. Det går verkligen att få speciella band med djur som kan vara svåra att beskriva. Desto sorgligare med fågeln såklart. Det är så svårt det där tycker jag, med bedömningen av när och om man borde hjälpa. Ibland måste naturen få ha sin gång och någonstans tror jag att man som djurvän känner när man har någon hjälp att bidra med.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s